Sömnpillerkursen fortsätter... jag förstår inte hur det kan vara beviljat att man får studiebidrag för det här faktiskt. Igår var det en så konstig dag i skolan så jag vet faktiskt inte ens om det går och beskriva. Vi skulle handleda varanrdra via telebild, två grupper i hudiksvall och två i norrtälje och så satt lärarna i gävle. Vår uppgift var att handleda en grupp som skulle leverera ett problem som gjorde att de inte kom vidare med uppgiften och sen skulle vi leverera ett problem till en annan grupp. Under hela handledningen så satt lärarna och viskade så att de kom in i bild, de satt och småskrattade och man fick känslan av att de inte lyssnade. Sen skulle de ge feedback på hur  vi handledde varandra. Allt var fel, frågorna var fel ställda och vi hade fel fokus... Men när de tar exempel på hur vi hade sagt och hur vi borde sagt så bekräftades känslan av att de faktiskt inte lyssnat alls. Helt sjukt pinsamt - för dem. "Pedagogiken" på denna "utbildning" är fantastisk. När det sen visar sig att den ena gubben inte vet vad försörjningsstöd är... jag hade typ kunnat haft sönder något. Imorgon ska vi ha telefonkonferens. Hallelulejah.

Men ja! Jag har fått praktikplats. WOW liksom. Det blir försäkringskassan i Uppsala då jag ska få syssla med sjukförmåner (smaka på det!).

Marsvinen går omkring och är fina. På utställningen i Örsundsbro gick det bra. Mästersson blev bäst i rasen och tog cert. Jonas ville följa med så det gjorde han - nästan alla oberoende varandra trodde dock att jag tvingat honom. Lustig jargong som liksom nästan alla hade som jag inte riktigt fattar hur den uppstått. Alltså, säkert kommer de flesta av mina icke marsvinsintresserade vänner också tro att jag tvingat honom. Jag undrar om det är något med mig? Eller är det något med marsvinen som hobby som gör att både marsvinsmänniskor och ickemarsvinsmänniskor tror att "det här kan man ju faktiskt inte vara intresserad av"? Det kommer jag nog aldrig bli klok på :D

  Med hem från Örsundsbro följde Jessica, Ludmilla, Eloise och Judith. Fyra ettåriga mushonor från Vibys. Det var nämligen så att en av mina fina mushonor dog så det blev bara en kvar. Men nu bor Ärtan, som hon heter, i en muskoloni. De är så ruskigt fina och jag tror att Ärtan är glad. Jag bjuckar på en bild på mig och Ömma, hon som tackat för sig.

Och fler kolonier har det blivit här hemma. I söndags så utökades råttantalet från 4 till 6. Gammelgubbarna, 3-åringarna, Huge och Arkibald går dock i en egen bur, men Janne och Fredrik har fått flytta ihop med Bertil och Gustav, två fyra veckors pojkar som är helt sorglösa. Det har gått ganska bra med att sätta ihop dem. Janne har lite problem med hur han ska visa att han är störst och att det är han som bestämmer. Han försöker förjäves fånga de små för ett snack men de far bara vidare...

Okej då vare dags att fånga dagen då. Lösa uppgifter och gå på yoga hade jag tänkt mig men det blir inte alltid som jag tänkt mig.