Jag har haft en del huvudbry vad det gäller marsvinen. Har ju planer på att resa utomlands och plugga nästa höst och då blir det ju väldigt svårt att ta hand om de små liven. Vet inte hur jag ska lösa det hela alls faktiskt. Så tankarna har ju gått lite åt hållet att jag kanske skulle sälja av dem, men jag vill inte riktigt för jag känner att jag inte riktigt är klar än. Om jag skulle sälja dem nu så skulle jag antagligen aldrig någonsin komma dit jag vill med dem. Men sen kan man ju också tänka, vad sjutton spelar det för roll egentligen?

Ja, istället för att försöka göra mig av med svin så bestämde jag mig i morse för att göra fler. Alla honor går med hanne nu. Mäster fick två damer likaså Mästersson. Mästers damer är snälla och där blir det kanske inte ngt, Mäster är ju ett marsvinsskrutt så även om han kanske fortfarande kan para så är jag osäker på om han orkar. Men han får ju i alla fall snällt sällskap. Mästerssons har ju gått ihop med Abiona ett tag och hon är en morra. Nu när en ny dam kom in i buren så blev det inte bara sura miner från hennes del utan även en del hugg utdelades. Mästersson är en whimp och tar inte kommandot. Quiii, quii, quiiiiih! hör man i en jämmrande ton från den buren med jämna mellanrum.  

Är det någon som är intresserad av två tama och sockersöta skinnyhanar så har jag två till salu, främst till kel.  

Okej jag klämmer ur mig nått...

Allt är grått... som om inte varenda människa i det här landet visste det redan. Jag syftar på skyn, det där gråa luddet ovanför oss. Där gud bor. Han som skapat uppförsbackar och motvind och ibland i kombination.

Har precis slutat knapra ipren. Åt maxdos i 10 dagar. Jag hade inte riktigt tid att vara sjuk. Eller jag försökte minimera symptomen för att försöka hålla min skolgång. Nässprayen och softisservetterna har varit trogna följeslagare likaså.

Det här lät ju buttert och bistert. Man kan ju tro att jag går omkring kutryggig och hänger med huvudet. Icke. Det är skönt.