Så har man varit hemma i några dagar och nu ska jag iväg igen, till en annan ö. Brändö utanför Åland. Min vän Ull och några andra arrangerar en festival, Island in the sun. Ska bli mys. Badkläder och regnkläder är packade.

Här hemma har det hänt lite. När jag var på Öland så dog kaninskrället. Cliff somnade in en natt och det var väl kanske dags, han var en gammal gubbe. Djurvakten hittade honom i sovposition och Mäster låg som vanligt och sov uppepå honom. De där två var verkligen söta ihop och var ett utmärkt sällskap åt varandra. Mäster som också är en gammal skrutt blev ensam och jag tyckte synd om honom. Han är ju ett urtjusigt marsvin så jag tänkte att han kunde få spendera sin sista tid ihop med en hona. Han fick Abiona. Det resulterade i 6 blödande sår och en ännu ledsnare Mäster. Stackarn. De fick flytta isär. :( Vill att Mäster ska ha sköna och fina dagar så här på ålderns höst men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna se till det. Ensam är ju inte kul. Och marsvinspojkar orkar han inte med. Han vill vara med någon snäll hårig sak som han kan mysa in sig med...

Sista riktiga arbetsdagen för den här sommaren han jag gjort idag. Har lite att styra upp nästa vecka men det känns som semester redan nu. Jag ska semestra lite i svealandskrokarna men sen sticker jag nog utomlands med Cec. Sista minuten vart som helst men helst Barcelona ;) Sista semesterveckan ska jag gå på yogakurs. Jag har försökt göra lite hemma för att hålla igång men på senare tid tenderar saker att komma emellan... 

Nu är det sovdags. 6.30 ringer klockan imorgon. Kommer tillbaka på söndag! 

Jag är tillbaka! Öland var fantastiskt! Jag är glad!

Sitter här och vilar fötterna efter att ha haft dem i nya skor i ett dygn - minus natt. Skorna är neongröna och spetsiga och kostade 80 spänn. Vilket fynd. Fötterna är nu röda men de neutraliseras snart.

Igår spelade jag, mina fötter och skorna minigolf. Jag gick i mål på 79 poäng eller nått. Motståndaren hade 50. Förloraren, dvs jag, blev bjuden på en chokladboll för att få ett litet endorfinpåslag. Sen träffade jag blåbärsplockaren igen. Inte för blåbärsplockning denna gång utan nu var det vin och körsbär - minst lika trevligt som blåbärsplockning höll jag på att skriva men det var trevligare för vin och körsbär är inte lika med myggbett, behöver inte va i a f. Och igår var det inte det. 

Nu har jag vilat klart fötterna och det dags att städa iordning här hemma. Imorgon åker jag till Öland och jobbar en vecka. Golfmotståndaren bor då här hemma och matar fyrbeningarna.

Tjao! 

Jaaa jag ska väl skriva ett par rader jag också, det är väl kutym antar jag ;)

Jag har alltså varit i Eskilstuna på Svenska Marsvinsföreningens Svenska Mästerskap. Själv så började jag med förberedelserna i torsdags, ägnade väl två timmar på torsdagen och två på fredagen. Jag har för många hobbys tror jag, andra har hållt på i flera veckor har man ju läst här och där.

Jag och mina marsvin Abiona, Mästersson och Celery åkte ner på lördagsmorgonen. Först blir vi stoppade av polisen. De ville bara kolla att jag var nykter och hade ett körkort, och jag fick alla rätt och därmed kunde jag åka vidare. Duktig var jag som körde utan kartläsare, hittade rätt direkt. I tid kom jag också, 3 minuter innan incheck stängde.

Abiona mådde inte bra när vi kom fram, hon hade dregglat ner sig i transporten. Hon var helt som vanligt när jag satte ner henne. Men efter någon timme så var hon torr och fin igen. Annie ställde diagnosen åksjuk ;)

Arrangemanget var schysst, domarna var duktiga tyckte jag. Jag var ganska överens med dem i bedömningar och placeringar. Mästersson placerade sig trea i championklassen, tror de var sex stycken. Han fick CK också. Samma visa som jag hört så många gånger förr: Hade han haft bättre öron såå... Men den här gången var det på engelska och det var ju omväxlande :) Abiona kom tvåa i sin klass vilket var helt rätt, hennes bror vann och han har mycket bättre färg. Celery gjorde utställningsdebut. Han verkar tycka att de var ganska kul att vara på utställning, blev kompis med burgrannarna, öppnade man luckan så kom han fram och hälsade. Han är så himmla orädd. På domarbordet kunde han dock inte alls visa upp sig. Spring i benen har han. Antar att jag måste platträna endel där, urk. Jag är van med grisar som sitter fint utan att man behöver träna. Jaja. Han var ensam i sin klass så han blev ju 1/1, men han lyckades också knipa åt sig en bäst i rasen-reserv också. Men tja, där har vi också öronproblemet, med dubbla framkants veck har man lite emot sig på utställningsbordet.

På lördagskvällen var det buffé. Det var lite tråkigt att man inte kunde hänga kvar i lokalen och mingla, men det blev efterfester i våra stugor uppe i den gemytliga stugbyn. Haha, undrar vad alla orienterare tyckte om marsvinsmänniskorna som spelade dunkadunka in på småtimmarna? Men ingen sade något vad jag vet. Det var riktigt kul att hänga runt med alla andra marsvinstokar :D

Jag åkte hem innan finalerna på söndagen men vad sjutton, jag ville ut i skogen och plocka blåbär jag med fantastiskt sällskap. Så då gjorde jag det. Och det var nog ett av de bästa beslut jag tagit den dagen. Yay! :D

Vaknade 08.10 med tydliga instruktioner för dagen som jag fått per sms. Kl 13 skulle jag befinna mig på en specifik plats och sen visste jag inte mer än att något mer skulle hända. Spänning i vardagen, me like!

Och jag tar mig till angiven plats och är punktlig. Jag blir tilldelad en cykel i den finaste färgkombinationen; råsa och vit. Sen blir jag bjuden på mattallrik på Hugos café och en iste med kokossmak. Sa kom förbi och vi satt och snackade farsor. Sen försvann hon till grannkommun. Vi tog cyklarna och jag blir instruerad om hur jag ska cykla genom staden. Genom centrum, in i stadsparken, upp till sjukhuset. Jaha, och sen stod vi där. Utanför blodcentralen.

Jag är rädd för blod. Men jag gick in. Det var svettigt, kognitiv beteende terapi på hög nivå ska jag säga! Det låg ju folk hur som helst och blev utsugna, man fick passa sig vart man tittar alltså.

Jag drack saft och fyllde i formulär. Blev barskt bemött av en sjuksyster men det var bara roligt. Sen fick jag gå in i ett speciellt rum och gå igenom blanketten med en skojfrisk man. Vi pratade sjukdomar först.

Har du haft kärlkramp?

Nää det har jag inte.

Våra frågor är anpassade för alla åldrar, man får ju ge blod mellan 18-60 år och de här sakerna dyker ju upp senare i livet. De här frågorna är ju mer aktuella för din åldersgrupp (och vi hoppar raskt över till HIV, syfilis och hepatit).

Mig veterligen så har jag inget av det där.

De är ju roligare att få än till exempel malaria i alla fall. Eller man har ju roligare när man får dem i alla fall. Att bli biten av en mygga gör ju bara ont.

Öh oook..?

Galna kosjukan, är det någon i din familj som har det?

Nej.

Ni sitter prydligt vid matbordet?

Eh ja.

Du är överkänslig mot stick och bett, hur påverkas du av det?

Lokalt.

Ok, ja vi brukar inte ha getingar här inne. Och hur brukar du roa dig? (Nu har vi hamnat på narkotikadelen).

Nån öl ibland.

Jasså, du bränner inte hemma?

Nej det vet jag inte hur man gör.

Men det är bara att kolla upp på google. Det är superlätt, det är bara dubbelvedubbelvedubbelvegee...

Ah.

Tatuering, det har du ingen?

Nej.

Killens namn då, du ska inte tatuera in det?

Mjäää. Öh. Eeh.

Men piercat dig har du?

Ja i näsan.

Piercing i näsan jaha, ja det skriver vi upp så de vet vart du har hålet (min piercing är ju i septum, dvs mitt emellan näsborrarna så den syns ju inte).

Ja jag har ju hål i öronen också.

Ja men vi skriver bara upp det senaste hålet.

Okej.

Sen pratade vi lite om resor och om vilka olika prover de skulle ta idag.

Sen fick jag gå in och sitta och ligga i blodstolen. Det var läskigt. Det var ju kontrollerat blod överallt så jag fick kisa lite. När de höjde fötterna så kikade jag mest på dem och fokuserade på att röra på lilltårna. Blodtrycket testades och det var lågt. Pulsen var skyhög och jag fick kommentaren "Ja det här är ju ingen vilopuls direkt" och nej det var det inte. Men det var skönt att hjärtat slog och inte stannade i den där miljön.

Mitt fina armveck blev tvättat och jag får en resårgrej (i rastafaraifärger ;P) runt överarmen. Sen får jag provrören på magen och jag säger att jag är lite rädd men jag vill prova om jag kan titta på mitt eget blod i alla fall. Sen sticker den skojfriske och börjar ta prover. Jag kikar lite på blodet i röret. Det går bra. Det ser ut som blåbärssoppa. Efter ett tag vågar jag kika på blodet som sprutar ur mig och det var läskigt. Jag kikar lite fram och tillbaka på blodet och sen tittar jag på klockan. Den skojfriske pratar konstant och jag minns inte något av vad han sade förutom att om man träffar tandläkaren så får man inte ge blod på en vecka samt att om man träffar tandhygienisten får man inte ge blod på 24 timmar varpå jag tänkte dra något dåligt skämt om att min kära moder är tandsköterska...

Allt är över och jag får en penna och informationsblad, sen tar jag och sveper en kaffe och en macka. Det hela slutar med att jag får Rasmus på luffen på cd och jag skuttar ut därifrån full med adrenalin och hela kroppen skakade. Fick lugna ner mig i stadsparken vid ån genom att ligga i gräs och ha solen i ansiktet och bra sällskap.

Hej !
Enligt nuvarande förskrifter (SOSFS 2007:20(M) bilaga 5 kan en kvinnna som har/haft sexuellt umgänge med en man som har eller haft sex med en annan man inte heller accepteras som blodgivare. Ändring av denna regel kommer troligen inom kort.
På din andra frågan om varför får homosexuella män inte lämna blod hittar du svar i bifogande länk:
http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=1419
Blodcentraler måste följa lagen så länge den finns, dock även vad beträffar homosexuella väntas en ändring i föreskrifterna inom kort.

DÄR ser man. 

Så länge det finns kaniner så finns det hopp. Här hoppas det kan jag säga. Kaninen hoppar inte så mycket, han är nog den stillsammaste kanin jag någonsin skådat. Men jag, jag känner mig lite som pärlan i dataspelet "Pearl" - är det någon mer än jag som spelat det? Hade det på atarin på 90-talet. Man är i rymden och är en studsande pärla och man tar sig fram genom att hoppa på kuber, när man landat på en kub så försvinner den och man måste genast hoppa vidare. Missar man så försvinner man ut i avgrunden men är man duktig så tar man sig framåt framåt och det hela är väldigt spännande.

Det här handlar t ex om att jag har städat ur garderoberna och sen hoppat till nästa grej och städat balkongen och sen hoppade jag vidare till att göra en jättestädning åt marsvinen och  för att inte tala om att jag har tvättat en gång i veckan, dammsugit en gång i veckan (och därmed börjat drömma om en riktigt dammsugare och inte en för 200 spänn som bara puttar allt framför sig). Jag har fått in ett flow på att göra saker som man ska. Undrar om det här kommer hålla i sig hela livet? Är jag vuxen nu?