Jag känner mig som ett halvdött litet murmeldjur efter dagens eskapader. 06.45 ringde klockan och jag gick väldigt snällt upp ur sängen och gjorde morgonrutinerna med bravur, allt gick så smidigt så jag hann vattna blommorna och koka en termos kaffe (vars syfte var att hålla mig vid liv under dagens eskapader). En timme senare satt jag på buss mot Sala backe för att sedan förflytta mig till en liten röd bil som skulle ta mig till Norrtälje där handledning, samtalsinspelning och etikgruppuppgift skulle göras.

Jag var så konstigt trött och ville aldrig riktigt vakna vilket ledde till att jag slukade kaffet redan under handledningens första timme. TUR att jag hade termosen med mig för kafeterian på utbildnigscentrumet har visst ett jullov som sträcker sig till den 12 januari, det skulle jag också kunna tänka mig att ha. Inte blev jag pigg av kaffet heller, mer tjattrig och flummig och kväste ur mig lite vad som helst men tja, det tycker jag på något sätt bara är bra. Handledaren måste ju vara snäll och svara på knasiga frågor och jag fick lite ledtrådar som jag ska ta tillvara på - imorgon och nästa vecka.

Sen skulle jag sätta mig in i rollen som kurator och utöva ett motiverande samtal med en annan klasskompis som skulle vara en person med alkoholkonsumtion som största intresse och dåliga levervärden. Dessutom skulle detta bandas för ett seminarie i samtalsmetodik. Efter att jag varit kurator så skulle jag agera mamma Kerstin som tappat kontrollen över sin tonårsdotter som var ute och strulade med karlar om nätterna och inte gick i skolan. I det samtalet presenterar jag mig som Marie varpå min kursare säger; Jaha, fast heter du inte Kerstin? ... Sen fick jag vara Kerstin igen i en annan samtalssituation där även oansvarsfulla pappa Mats skulle vara med. Oh yeah I'm such an actor.

Sen svassade vi i studiegruppen ihop en etikuppgift och sen fick vi äntligen åka hem och jag fick åka till mitt jobb. Och tillslut fick jag åka hem och nu sitter jag i riktigt djupt i soffan och är lagom osällskaplig med mina två inneboendes. Ja, för nu har jag två. Inte bara en Andreas utan en Jonas också. Riktigt nice. Någon hade diskat upp efter mina eskapader i köket igår när jag försökte mig på storkok i nya järngrytan. Storkoket gick åt skogen för jag freestylade lite väl hårt med saltet. Gick inte att äta. Självkart diskade jag järngrytan med det samma efter kokningen, det måste man för annars finns det risk för korrosion (nya förklädet var på under tiden också) men resten fick faktiskt vara för jag fick celebert besök av Tove. Men vilken toppers att komma hem till ett rent kök.

Nu ska djuren få kvällsmat innan de får strupframfall av allt quee-ande. Och jag ska väl stupa i säng och sova tills jag vaknar. Au revoir mes amis!