Kom hem välbehållen igår. Pust, stön och stånk. Det var en jäkla resa kan jag säga. Hoppas att det är ok att jag går i omvänd kronologisk ordning och berättar om hemresan först? ;)

Planen var att ta en nattbuss 4.00 från camping East till Köpenhamns C natten mellan söndag och måndag. Jag var helt överlycklig över att de arrangerat nattbussar för jag var lite bekymrad över hur jag skulle hinna med mitt tåg 6.03 måndag morgon från Köpenhamn. När jag gick och lade mig så ställde jag klockan på 3.00 för då skulle jag hinna vakna, sträcka på mig, ta min packning och knata över från west till east i lugn och ro. 

Men inte vaknade jag av klockan heller. Klockan 03.58 vaknade jag och var kissnödig. Kollade klockan innan jag gick ur tältet, drog en svordomsramsa, sprang ut och kissade, in igen, svor lite mer, packade det sista, sa hej då till J, glömde skort, liggunderlag och extratältet (som vi hade ifall vårat andra skulle drunkna). 40 minuters språngmarsch mot Roskilde centralstation och många långa böner om att det skulle gå ett tidigt tåg, en tidig buss eller att man kanske kunde få tag i en taxi. Ångest, ångest, ångest, dumma, dumma, dumma mig som inte vaknade av klockan.

Det var inte bara jag som var vaken vid denna tidpunkt, såklart var folk på festivalområdet vakna eftesom sista spelningen varade till 4.00 men på väg mot Roskilde så var det flera festivalbesökare som knatade också. Hoppets stjärna tändes för att det kanske går något tåg, eller en buss... eller att någon i alla fall ska ha en lösning. Person nr 1 som jag såg, som tände hoppet, vek av åt ett annat håll precis innan jag hann ifatt honom.

Johanna är moloken igen. Vart skulle han då? Visste han något som inte jag visste eller? Aja, två personer längre några hundra meter framåt går med massa packning och håller varandra i handen. Jag marscherar i fatt och de tar initiativet till konversation och frågar mig om jag vet något om några tåg från Roskilde. Jag svarar att jag inte vet för jag hade tänkt att ta nattbussarna. Det hade de också tänkt men när de hade kommit fram till buss-stationen på east hade de sagt att alla bussar var inställda. Jag tyckte det verkade konstigt för jag hade varit i informationstältet på natten och dubbelkollat allt, i o f en lite halvbortkommen gråhårig tant som nog inte hade alla hästarna hemma (eller om de bara var på grönbete) som försäkrade mig om allt men endå. Ångesten stiger och jag frågade de om de visste om NÅGOT tåg i a f och det gjorde de: 06.14 - gaah! Det var deras kompisar som kollat upp detta på internet. Jag får panik i blicken och bara störtar ifrån dem.

Går om en hel del kisar som jag inte ids att prata med. Går mest och försöker övertyga mig själv om att allt ska gå bra och gör det inte det så får jag väl lägga massa extra j***a pengar på en tågbiljett till då och komma hem sent men då kommer jag ju hem i a f. Går där och hackar tänder, har blödande skavsår och blir lite osäker på om jag går rätt - helt plötsligt tar alla skyltar mot järnvägsstationen slut. Går i fatt två personer och lyckas faktiskt hälsa med ett trevligt "Godmorgon!". De säger att järnvägsstationen ligger precis bara 10 m fram (syndes inte pga ett snett hus) och WEEEE! Där är den. Sen säger de också att första tåget ska gå 05.07 YES! Puss på dem! Nu tändes hoppet igen. 

Jag nästan skuttar vidare men inser att stationen är stängd och hur köper man biljetter nu då..? Det kommer en tjej och vill byta en tvåa mot en femma för toalettbesök, vi byter pengar och jag frågar henne om biljettautomat. Det ska finnas en någonstans som man kan betala både met mynt och kort. Grejtans. Jag hittar automaten till slut, höjer blicken och kön är mils lång. I a f i mina ögon... Jag var så trött så jag hade kunnat dö på fläcken men jag ställde mig i kön. Den tog aslång tid. När klockan var 04.50 så var det minst 20 personer framför mig i kön och om alla skulle ta mindre än en minut på sig att betala skulle jag kanske hinna med tåget. Efter 5 minuter så står fortfarande samma tjej kvar och försöker betala sin biljett - men mynten åker bara ur. Tre minuter senare så är hennes kompis inte klar... Jag börjar göra planer för mutningsförsök för att få tränga mig i kön men ger till slut upp - jag kan nästan inte hålla mig på benen, huvudet börjar snurra.

Såg på en skylt att det kostade 600 danska kronor om man blev påkommen med att planka. Det är ungefär vad en biljett hem skulle kosta, en biljett hem skulle kanske kosta mer t o m. Jag struntar i biljettkön och går direkt till perongen, tåget skulle gå om 7 minuter och jag VILL verkligen hem. Får en norska som påhäng. Hon pratar konstant i dessa 7 minuter om vad hon sett, gjort och vad hon ska göra. Jag bara nickar. Tåget kommer, hon försvinner och jag hoppar på: FÖRST! Snacka om att vara ivrig.  Perrongen är helt full med folk så alla får inte plats på tåget. Hu, led lite med stackrarna som blev kvar... sen försökte jag slappna av lite. 

Ingen konduktör på tåget så det blev en gratis resa till Köpenhamn + en massa motion (försöker tänka lite positivt). I Köpenhamn behöver jag bara gå av tåget så står mitt tåg på spåret intill. Sen flyter allt bara på och går smidigt. Tycker väldigt synd om hon som satt bredvid mig mellan Lund och Stockholm i 4h+. Men det var inte bara jag på det tåget som inte hade duschat på en vecka så det var nog en allmän stank. 

I Uppsala var det dock bara jag som klev av tåget som hade varit festivalbesökare på Roskilde. Det regnade lite här också, men folk tittade endå lite konstigt på mig med min röda stora regnrock och dyngleriga gummistövlar. Mötte ett helt gäng med personer som nog skulle till Arvikafestivalen. 

Väl hemma var jag helt lyrisk över att vara hemma så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men jag samlade mig, bokade en tvätt-tid och började byta marsvinsburar.