Senare ikväll kommer en marsvinsköpare förbi. Hon skall kika på Ådd. Det känns i hjärtat. Ådd är en klar favorit, tam, gosig, fingerslickare, burkantshängare... Men han förtjänar verkligen ett annat hem där han kan få bo ihop med marsvin. Han har under en längre tid bott ihop med Cliff-kaninen och det har gått jättebra men han vill ju såklart hellre bo med marsvin. Jag själv har inte haft någon hanne som han har kunnat gå ihop med så det fick bli kaninen i brist på bättre. Men den här tjejen ska köpa en liten teddy från en uppfödarkollega, håll alla tummar för att det ska fungera. 

Idag har jag varit lite sjuk. Forsättning på det som började igår. Men jag lyckades ändå ta mig upp 06.50 imorse för att tvätta. Men sen sov jag hela dagen och nu mår jag bättre. Är hungrig och ska snart ta mig en soyakorv med ketchup, senap och rostad lök.

Mjaha. Då var man pigg då. Inte så konstigt med tanke på hur många timmar jag tillbringat i sängen... Har varit trött hela dagen fram tills 19-snåret. Då släppte också luftfuktigheten över staden. När luftfuktigheten är så där hög så är det som att någon har slagit mig i huvudet med en stekpanna och helt plötsligt blir tyngdlagen otroligt stark och nästintill tvingar mig, suger fast mig, i lodrätt läge.

Och det här med att sova... Har haft jätteont i kroppen i flera dagar för att jag sover så tokigt. Jag som oftast brukar sova väldigt snällt och stillsamt, på sin höjd snarka till, har blivit fruktansvärt rörlig om nätterna. Jag har vaknat i de mest konstiga ställningar. Ibland så ligger jag spikrakt med händerna utsträckta rakt bakåt. Då vaknar jag för att det av någon anledning inte kommer blod till armarna. Tur att jag sover ensam för det måste se så konstigt ut... Men det är en ganska harmlös ställning. I natt vaknade jag för att jag hade så jäkla ont i ryggen... Inte konstigt. Överkroppen och underkroppen hade tydligen skilda viljor. Underkroppen låg på mage och överkroppen låg på rygg. Huvudet hängde lite slött på sniskan.

Natten till i fredags sov jag som en stock. Men jag vaknade med jordens nackspärr. Då hade jag bökat ihop ett stort kuddberg, har typ 700 kuddar i sängen så det går att göra ett stort berg, som jag krupit upp i. Nacken och översta delen av ryggen hade hamnat i en väldigt ofördelaktig ställning och huvudet var mer på väg ner för berget än upp. För att ens kunna lyfta huvudet när jag vaknade var jag tvungen att ta hand med tillhörande arm till hjälp. När huvudet och ryggen var i vertikalt läge igen gick det någorlunda bra förutom att jag bara kunde titta åt vänster. 

Skulle ju åka till Gävle i fredags och opponera och respondera i uppsatsärenden... Kunde inte sova på tåget pga nackspärren. Hade köpt mig en morgonchoklad på pressbyrån. När halva koppen var uppdrucken så uppstod problem eftersom att jag inte kunde böja huvudet bakåt när jag drack. Kasade mig ner i sätet på tåget så jag mer låg än satt så kunde jag liksom hälla chokladen ner i munnen.

Väl framme vid högskolan i Gävle så var det dags för seminariumet. På opponeringen kunde jag inte titta på mina respondenter. Och när jag var respondent kunde jag inte titta på mina opponenter. Ofrivilligt snobbig. Jag hade köpt mig en god fetaostmacka (vilket gick jättebra att äta med nackspärr) samt en juice och en kaffe under en paus. När opponeringen började igen så hade jag en skvätt juice och kaffet kvar. Sippade snabbt i mig juicen (det sörplar ju så konstigt på slutet och det sörplandet vill man ju inte hålla på med under dessa viktiga diskussioner) och högg sedan in på kaffet (kan vara svårt att hålla ögonen öppna i dessa situationer...).

Samma problem som på tåget, halva koppen kvar och jag får inte i mig mer. Övervägde tanken, skulle jag kunna kasa mig ner på stolen på något bra sätt..? Nej, jag satt längst fram i publiken och det skulle verkligen inte sett bra ut. Stolen var dessutom ranglig så jag skulle kunna råka hamna i obalans och sen inte kunna ta mig upp utan assistans. Samtidigt så är det en väldigt dålig opposition där en liten näsvis en konstant sitter och säger "Men då kanske ni hade kunnat skrivit det då". Cec som sitter brevid mig börjar fnittra och jag har svårt att hålla mig. Samtidigt får jag den fina idéen att jag kan ta juicens sugrör till kaffet.

Av med plastlocket som sitter på kaffemuggen (som för övrigt är i papper),  ta ut sugröret ur juiceförpackningen, stoppa sugröret i kaffemuggen (sugröret är också i plast och juiceförpackningen i papper, något behandlat dock). Mina kursare runt omkring mig börjar studera vad jag håller på med och jag känner mig som Mr Bean när han ska packa upp en macka på en parkbänk. Fnissiga är vi redan och när jag ska börja dricka mitt kaffe med sugrör så bryter det ut ett "pffffffffff" från personer runt omkring. Stämningen är som den är och jag kan inte svälja kaffet, har stora svårigheter att ens hålla det kvar i munnen. Men tillslut så kläcker den lilla näsvisa ur sig igen "Men då hade ni väl kunnat skrivit det då?" igen och fokus riktas bort från mig och jag kan i lugn och ro svälja samt snabbt sippa i mig resten av kaffet.  

Mina teorier kring mitt våldsamma, nästintill destruktiva, sovande är att jag har för stor säng. I min säng sover man med lätthet två och skulle nöden kräva så kulle det nog gå med både fyra och fem vuxna personer. Jag har alldeles för mycket frihet i den. Dessutom har jag köpt en tjock och fin bäddmadrass som gör att man inte känner skarvarna mellan madrasserna under. Jag funderar på att kanske bara ha en kudde i sängen i stället för 700. Sen kanske man kunde nåla fast täcket i madrassen, självklart med ett lakan emellan, så att rörelsefriheten blev inskränkt. Ja, jag får fundera...

Vaknade 12.48 idag. Måste börja ställa klockan annars kan jag tydligen sova hur länge som helst. Cec ringde och frågade om vi skulle sätta oss på Karin Boye. Men näää kom vi fram till. Det spöregnar och ingen av oss var särskilt motiverad.

Har strosat runt hemma istället. Pysslat med blommor och tittat på marsvinen. Ungarna växer på men en var lite lös i magen vilket gör mig lite orolig. Den finaste också som är helt omöjlig att se kön på, men det är nog en hona.

Snart ska jag ner på stan. Ska fixa en antennsladd till tvn. Sen måste jag fixa vardagsrumsbord och köksbord. Kul men lite jobbigt också. Borden får jag fixa en annan dag men måste fixa det snarast för det är inte allt för kul att sitta på golvet och äta. Men det är bra för höfterna i o f s.  

Går upp klockan 7 åker till Gävle. Opponering hela dagen till 16. Tillbaka i Uppsala strax innan 18. 18 börja jobba. 08.00 imorse sluta jobba. Hem och städa. 13.52: Nu är det nog dags att lägga sig...

Så är helgen över och veckans första dag avklarad. Den här helgen har underbara Sha från australien varit och hälsat på. Så hiskeligt roligt. Hon är en såndär person som alla älskar, glad som en lärka och det smittar av sig på alla.

I lördags så arrangerades en julfest i hennes ära. Vegitariskt julbord och hemgjorda pepparkakor på hemgjord pepparkaksdeg. Sa, alltså inte Sha, tänkte att hon skulle styra upp allt men så blev icke fallet. Sha lyckades nämligen missa sitt plan från London och var tvungen att boka om sin biljett. Först bokade hon en till Göteborg men det var ju inte så lämpligt, tillslut lyckades hon få en till Arlanda och Sa åkte och mötte henne. Detta ledde till att jag gjorde julmaten ihop med Sas korridorare. Lite svårt för vi hade inte gjort maten förut och visste inte riktigt hur det skulle vara - men det blev gott. Saffransquinoa med apelsin, russin, fänkål och ruccola. Kokta rödbetor med rostade valnötter, pepparrot och en glaze. Sen lite soyakorv, soyabullar och potatis samt en champinjonsallad. Till efterrätt styrde jag upp en risgrynsgröt men det var ingen som orkade äta upp den - det blev frukost i söndags istället ihop med grädde och apelsin; Manta som jag säger (jag vet att det heter Ris a la Malta men jag kommer alltid säga Manta).

Och det snöade vilket Sha var överlycklig för. När vi var ute gick hon med munnen öppen så att snöflingorna skulle landa på tungan. Men hon fick inte slicka frost på lyktstolpar ;) Förra gången hon var i Sverige, för fyra år sedan, så snöade det hur mycket som helst och vi åkte "down hill in plastic bags". Det kunde vi tyvärr inte göra nu. Men jag är grymt imponerad av hur mycket svenska hon kommer ihåg från den perioden. Och nu kan hon mer lämpliga och olämpliga fraser. Förra gången hon var här stod hon och asgarvade i affären åt att vi i Sverige äter godis med ett så olämpligt namn som cheeze doodles. Under tiden hon varit på annat håll så har det ju sortimentet utökats med cheeze balls också. 

Måste bara berätta, trots att jag själv inte var med... Sa och Sha var på Thanks Giving middag igår. Sa känner lite amerikaner här i stan så de blev bjudna. Under middagen började Sha prata med en Amerikan som tyckte att det var väldigt bra här eftersom att alla kan prata så bra engelska och han berömde Shas engelska var på hon svarar "Yes, but I'm from austraila..." Amerikanen: Oh, and still your english is very good. Sha: "Eeh, yes... but thats my native language..." Samma amerikan höll ett tal om hur förvånad han blev över att man inte firade Thanks Giving i Sverige. Han trodde att det var något som man firade världen över... Amerikaner... suck ;)

Nu har Sha lämnat Uppsala. Snart åker hon till London och sen till Australien. Trist. Hon är verkligen en sol i mörkret.  

Måste ju göra en medaljongrapport. De förökar sig och nu har jag en medaljong bakom örat. Farligt nära ansiktet nu. Jag är inte rädd för att se spetälsk ut, mer för att få skador på hornhinnan som jag läste att man kunde få om de sätter sig på ögonlocket.

Jag har fått en hudsjukdom med det tjusiga namnet medaljongsjukan. Det var väldigt obehagligt när jag upptäckte det men jag är så nöjd med att jag endå fått hudsjukdomen med det kitschigaste namnet :D

För två veckor sedan så fick jag en röd oval torr fläck på ryggen, 2 cm stor cirkus. I torsdags kom jag hem sent efter att ha jobbat. Hoppade direkt i säng och lade mig för att orka upp i tid inför fredagens kurs jag skulle på. Ligger i sängen och läser om ringorm på marsvin. Det är min stora skräck, peppar peppar. Jag är rädd för att jag typ tar livet av mig om jag får in det. Då måste man typ sanera sig själv, sanera hela rummet, sängen får jag väl kasta och för att inte tala om att hålla på att bada alla djuren.... Det räcker ju inte att göra det här en gång heller utan är ju en väldigt lång procedur som innebär saneringar om och om igen. Jag är inte riktigt gjord för sånt känner jag. 

Jag slutar läsa om ringorm och slår på en tv-serie som jag använder som sömnmedel. Precis när jag kommit in i första avslappningsstadiet när man liksom är halvvaken fast ändå sover lite så känner jag hur en klåda sprider sig över min kropp, speciellt på magen. När jag känner på magen så har jag flera torra fläckar som kliar. Jag rusade ut i badrummet för att kolla - och på bara de få sekunderna det tar för mig att ta sig dit så har det blivit värre. Det bara kommer små fläckar på min kropp. Det var superläskigt - nästan så att jag kunde se hur de bildades.

Tillbaka till datorn, jag är helt uppskruvad av min kropps reaktioner och ringormen i bakhuvudet. Gooooooglagoooooogla hudsjukdomar. Det är inte ringorm. Tack, tack. Det är inte bältros. Tack igen. Skabb?! Kan det vara skabb? Ett av de vanligaste ställen man kan få skabb på är magen, runt naveln. Ok, det låter lite likt men bilderna stämmer inte alls med hur det ser ut på mig. Pust! Men det kliar och kliar och jag blir tokig, jag mår väldigt psykiskt dåligt när det kliar. Jag hatar det verkligen och det går inte att fly ifrån.

Hittar på något sätt fram till den här medaljongsjukan och symptomen stämmer precis. Det ska börja med en eller två medlajonger som ska vara runt 2cm, efter två veckor kommer det flera väldigt snabbt, då ska ursprungsmedaljongerna minst dubblat i storlek - de andra medaljongerna är små och går som band i "hudens stretchrikningt". Ut på toa igen och kolla ryggfläcken - jahapp: Den är 5cm i diameter nu och medaljongerna går från ryggen i ett band ut på magen. Det är tydligen min huds strechriktning. Igår när jag kollade så hade jag även fått medaljonger uppåt och neråt från ursprungsmedaljongen. 

Det finns inget man kan göra. Vad denna sjukdom beror på vet man inte. Det är ofarligt så det bedrivs ingen forskning på det, men man tror att det kanske kan bero på ett virus. Det ska hålla i sig i 6 veckor. Det är ovanligt att få medaljonger i ansiktet (man kan ju hoppas).  

Jag ser lite skum ut på överkroppen nu men jag är i a f glad att inte hela sängen var full med loppor, skabb eller ringorm. Sen får jag bara försöka låta bli att klia. Fokusera på det fina i kråksången, att jag har en sjukdom med så tjusigt namn :D