Sen i början på juli har jag varit sjuk 4 gånger nu. De tre första gångerna fick jag feber, hostade kopiöst och var sängliggande några dagar. Hostan hann knappt gå över innan det var dags för nästa feberomgång.

Just nu är jag inne på min fjärde sjukomgång då. Det började i söndags. Vaknade och kände att jag var sjuk. Tog flera timmar innan jag kunde äta något. Hade jätteont i halsen och svårt att svälja. Efter några timmar så träffade jag mamma, mammas kille, mammas killes pappa och mammas killes pappas tjej. När de lyckas ta sig från gotland till fastlandet så vill man verkligen se dem så mycket som möjligt - trots att jag var i ett uselt tillstånd. Vi var i mammas killes pappas sommarstuga och åt. Jag lyckades äta upp hela min sallad tack vare en tablett som jag fick av mamma som gav mig lite hungerskänslor. Sen fick jag skynda mig till Uppsala. Jag hade nämligen bilen i Sala och måste få hem den. Bäst att passa på att köra medan man har huvudet någorlunda på skaft.

I måndags hade jag 39.3 tror jag det var. Då trodde jag att alla febernedsättande var slut. Och det kändes som att febern var på väg upp mer. Pallrade mig till badrummet och hittar en karta till längst ner i en påse, Puh vad skönt. Petar i mig en tablett och febern sjunker till 38.7

Ringer vårdcentralen det första jag gör på tisdag morgon. Det är ju helt sjukt att vara sjuk så här mycket på så kort tid. Får komma in på en gång - wow! Träffar Dr Sara. Hon var snäll. Hon klämmer på mig och konstaterar att jag är dyngsvettig. Sen får jag göra blod- och halsprover. Proverna visar inte vad det är för fel på mig. Men de visar att jag har ett immunförsvar som fungerar som det ska i a f - trots att jag blir sjuk hela tiden. Vidare så talade proverna om att jag hade en sänka på 171. Sänkan har något med immunförsvaret att göra tror jag. 171 betyder att immunförsvaret jobbar som sjutton för att jag har en jätteinfektion i kroppen... typ. Doktor Sara förklarade för mig att om man är frisk har man en sänka på 10, om man är sjuk så har man en sänka på 100. Jag är alltså dubbelsjuk kan man säga.

Fast de inte förstod vad det var för fel på mig så fick jag lite antibiotika med mig hem. Jättestora piller. Tilläggas kan ju att i måndagskväll fastnade en ipren i min hals för halsen var för trång. Som tur är så ökar halshålet - strupen kanske man säger, nåja - i storlek lite hela tiden. De gigantiska pillerna går nu ner - men med möda.

Jag har ätit antibiotika förut. Då får man diarré och svamp. Liten extra piff på Greklandsresan då. Men jag tänkte ta med mig medicin i förebyggande syfte. Koltabletter och pevaryl.  Kanske kan Dr Sara skriva ut något bra åt mig, hon skulle ringa imorgon eller på fredag - då kan vi ju prata om det här hon och jag... 

Just ja. Idag ringde de från Gävle. Härliga Monica informerade mig om att jag kommit in på socionomprogrammet. Yes! Yes! Yes! Jag hade lite gett upp hoppet eftersom att det bara var fem i min urvalsgrupp, och jag hade reservplats 2. Jag får börja första veckan med att skolka, mamma har bjudit mig på Greklandsresa för hon fyller 50 på söndag (50 låter mycket mer än vad det ser ut kan jag säga efter att ha varit på kalas där många hade fyllt 50, de såg väldigt pigga ut. När man tänker på 50 tänker man nog egentligen på 70). Känns inte så bra. Monica kopplade mig vidare till Göran. Men härliga Göran sade att det ska gå bra att ta igen. Ah vad det känns skönt att få gå det man vill.

Jaha, så har man varit utan dator sedan... eldkvarn brann. Men nu har jag fått hem dem efter mycket om och men:

Johanna åker till datoraffär för datorn blir varm och nätsladden fastnar. Läskigt. Efter en vecka ringer datoraffären säger att allt är helt. Johanna hämtar åker hem slår på dator. Dator blir fortfarande överhettade och sladden sitter fast. Suck. Åka tillbaka, denna gång med en datakunnig vän.

Dataaffärskillen säger: Jaaa det kan ju vara fel på nätkabeln. Det brukar ju bli kortslutning där. Men vi har ingen sån sladd hemma, vill du att vi beställer hem en sån sladd åt dig?

Johanna: Mmmjaa....

Datakunnig vän hoppar in: Men om det inte är sladden det är fel på då? Är det inte bättre att ni felsöker ordentligt först? Det kan ju vara moderkortet. Ska Johanna behöva betala en ny sladd om det nu inte är sladden det är fel på?

Dataaffärskillen: Mjaa, jo, vi kan ju fortsätta felsökningen. Jag kanske har en liknande sladd hemma.

Vi går ut ur affären.

Datakunnig vän muttrar om inkompetent personal. 

En vecka går. Dataaffären ringer. Dator färdigfelsökt. Det var sladden. Johanna säger ok åt att de ska beställa hem en ny sladd.   

En vecka till går. Dataaffären ringer: Nu är sladden här! Hämta dator igen.

Dataaffärskillen: Nu hoppas jag att det ska gå bra!

Johanna: Ja det hoppas jag med. (Jag är allmänt trött på att vara utan dator och ränna dit hela tiden, det är ju inte centralt direkt heller vilket gör att jag måste ta bilen dit) 

Komma hem med dator och en låda där det ska ligga en sladd i. Neheej. Det var bara halva sladden. Dataaffären har stängt. Jag svär över inkompetenta typer

Nästa dag (som är idag). Åka till datoraffären. Vänta vänta vänta. Samma datoraffärskille ska hjälpa mig. Jag säger att jag bara fick halva sladden.

-Oj, säger han. Du ska få den andra delen. Han kommer med den andra delen. Jag behöver inte betala något extra, tack för det. Han säger:

-Nu hoppas jag att det ska fungera.

Jag vågar inte säga någonting än.