Helt galet. Jag äter oliver. Oliver och digestivekex är min nya last. Om det t ex är lördag eller en ledig dag eller en dag då man är ledig dagen efter så kan man dricka lite folköl till också. Men det är inget man kan storkonsumera för då blir man fattig, tjock och kanske lite småfull. Jag är ingetdera än så länge.

Nåja, till historien hör att jag för ca 5 år sedan fick påhälsning av en kompis och hennes pojkvän. Vi socialiserade och helt plötsligt blir han sugen på oliver. Han försvinner för att sedan komma tillbaka med den största burk oliver jag någonsin sett. Tills då så hade jag hatat oliver, brukade äta någon ibland bara för att påminna mig om vad det egentligen var som gjorde att jag ogillade oliver. Så även denna gång, jag tog en och; nej hjälp vad är det här?! Det här var ju gott ju!

Några veckor gick och jag var så glad för att jag tyckte om oliver (oliver = bra vuxenpoäng). Men helt plötsligt så var det inte gott längre.  Det gick bara inte. Återigen var oliver bland det äckligaste jag visste.

Åren har gått och jag har fortsatt som vanligt. Tagit någon oliv då och då bara för att se om jag kanske tycker om dem helt plötsligt eller för att återupptäcka varför jag inte tycker om dem. Jag tror också att jag gör det här för att vara lite duktig och prova sånt jag tror att jag inte gillar, man vill ju inte vara barnslig.

Idag blev jag bjuden på oliver och jag var duktig och vuxen som tog en fast jag trodde att det var äckligt. Och nu var det gott igen! Helt knasigt. Håll i er olivvänner, jag är ju ingen olivkännare vill jag påstå, oliverna jag petar i mig just nu är eldorados gröna urkärnade med paprika i. Försök inte få i mig några kalamata eller några andra lyxoliver. Jag tycker inte om dem - provade för bara någon vecka sen och de smakar inte alls som de här! Det känns dessutom väldigt 80-tal med paprikaoliver vilket gör att det känns nästan som att vara med i Dallas när man äter dem... nåväl, Varuhuset i a f.

Under dagens pysslande med marsvinen så upptäckte jag två bitsår på Mästers son Mästersson. Blev lite förvånad för Mäster har alltid varit så snäll. Satte tillbaka Mästersson och höll dem över uppsikt och det tog inte lång tid innan Mäster blev arg, helt utan synlig anledning. Mästersson gick bara fram till Mäster och då rök Mäster på honom. Så kan de inte ha det, Mäster är uppenbarligen gammal och trött och orkar inte ha en liten slyngel hängande efter sig. Han vill mest bara sova.

Mästersson däremot, han vill ha hopp och lek. Han har fått en ny kompis idag; magpiehannen Ådd. Ådd är ett marsvin i särklass. Hur social som helst, lekfull och modig. Ådd och Mästersson fick träffas på köksgolvet och vara ute och leka i ett par timmar innan jag satte in dem i en och samma bur. De verkade gilla det, sprang runt som sjutton, åt morötter och banan (Ådd var modig och bet mig i stortån när jag stod och fixade vid köksbänken) och bajsade överallt.

Mästersson visade sig underlägsen från början och Ådd tog komandot. Så fort Ådd skuttade iväg skuttade Mästersson efter. Rådisarna som bor i köket var mycket nyfikna till en början - marsvinen var nyfikna på rådisarna också och ställde sig upp och lutade mot buren. Men råttorna hälsade lite väl hårdhänt så grisarna struntade i råttorna efter det.

Nu ligger Ådd och Mästersson i sin nystädade bur. Mästersson fick ta huset och Ådd lade sig utanför. Snällt av Ådd som älskar sitt krypin. Pojkarna var helt slut och lade sig att sussa nästan på en gång.

Men jag är orolig för Mäster. Han har kanske inte så mycket kvar nu. Han ser verkligen ut som en gammal gubbe. Skrynklig och magen är liksom hängig. Han äter bra men är väldigt trött av sig. På måndag får jag hem en ny hona som jag tänkte sätta med Mäster. Får se om han blir glad och lite piggare då.