Helt galet. Jag äter oliver. Oliver och digestivekex är min nya last. Om det t ex är lördag eller en ledig dag eller en dag då man är ledig dagen efter så kan man dricka lite folköl till också. Men det är inget man kan storkonsumera för då blir man fattig, tjock och kanske lite småfull. Jag är ingetdera än så länge.

Nåja, till historien hör att jag för ca 5 år sedan fick påhälsning av en kompis och hennes pojkvän. Vi socialiserade och helt plötsligt blir han sugen på oliver. Han försvinner för att sedan komma tillbaka med den största burk oliver jag någonsin sett. Tills då så hade jag hatat oliver, brukade äta någon ibland bara för att påminna mig om vad det egentligen var som gjorde att jag ogillade oliver. Så även denna gång, jag tog en och; nej hjälp vad är det här?! Det här var ju gott ju!

Några veckor gick och jag var så glad för att jag tyckte om oliver (oliver = bra vuxenpoäng). Men helt plötsligt så var det inte gott längre.  Det gick bara inte. Återigen var oliver bland det äckligaste jag visste.

Åren har gått och jag har fortsatt som vanligt. Tagit någon oliv då och då bara för att se om jag kanske tycker om dem helt plötsligt eller för att återupptäcka varför jag inte tycker om dem. Jag tror också att jag gör det här för att vara lite duktig och prova sånt jag tror att jag inte gillar, man vill ju inte vara barnslig.

Idag blev jag bjuden på oliver och jag var duktig och vuxen som tog en fast jag trodde att det var äckligt. Och nu var det gott igen! Helt knasigt. Håll i er olivvänner, jag är ju ingen olivkännare vill jag påstå, oliverna jag petar i mig just nu är eldorados gröna urkärnade med paprika i. Försök inte få i mig några kalamata eller några andra lyxoliver. Jag tycker inte om dem - provade för bara någon vecka sen och de smakar inte alls som de här! Det känns dessutom väldigt 80-tal med paprikaoliver vilket gör att det känns nästan som att vara med i Dallas när man äter dem... nåväl, Varuhuset i a f.

Under dagens pysslande med marsvinen så upptäckte jag två bitsår på Mästers son Mästersson. Blev lite förvånad för Mäster har alltid varit så snäll. Satte tillbaka Mästersson och höll dem över uppsikt och det tog inte lång tid innan Mäster blev arg, helt utan synlig anledning. Mästersson gick bara fram till Mäster och då rök Mäster på honom. Så kan de inte ha det, Mäster är uppenbarligen gammal och trött och orkar inte ha en liten slyngel hängande efter sig. Han vill mest bara sova.

Mästersson däremot, han vill ha hopp och lek. Han har fått en ny kompis idag; magpiehannen Ådd. Ådd är ett marsvin i särklass. Hur social som helst, lekfull och modig. Ådd och Mästersson fick träffas på köksgolvet och vara ute och leka i ett par timmar innan jag satte in dem i en och samma bur. De verkade gilla det, sprang runt som sjutton, åt morötter och banan (Ådd var modig och bet mig i stortån när jag stod och fixade vid köksbänken) och bajsade överallt.

Mästersson visade sig underlägsen från början och Ådd tog komandot. Så fort Ådd skuttade iväg skuttade Mästersson efter. Rådisarna som bor i köket var mycket nyfikna till en början - marsvinen var nyfikna på rådisarna också och ställde sig upp och lutade mot buren. Men råttorna hälsade lite väl hårdhänt så grisarna struntade i råttorna efter det.

Nu ligger Ådd och Mästersson i sin nystädade bur. Mästersson fick ta huset och Ådd lade sig utanför. Snällt av Ådd som älskar sitt krypin. Pojkarna var helt slut och lade sig att sussa nästan på en gång.

Men jag är orolig för Mäster. Han har kanske inte så mycket kvar nu. Han ser verkligen ut som en gammal gubbe. Skrynklig och magen är liksom hängig. Han äter bra men är väldigt trött av sig. På måndag får jag hem en ny hona som jag tänkte sätta med Mäster. Får se om han blir glad och lite piggare då.

Nu var det ett tag sen. Hej hallå! Har varit mycket skola och mycket annat.

Det var kulturnatt i Uppsala i lördags. Men jag attenderade inte på något. På dagen regnade det så mycket så jag ville verkligen inte gå ut. Missade Slagsmålsklubben som spelade på musikens hus på kvällen, men det gjorde inte ett dugg. Jag ägnade den regniga lördagen att baka limpor baserade på dinkelmjöl. Nyttigt och gott. Jag mumsade i mig massor. Insåg att det blivit något skumt med jästen för magen blev väldigt hård och ond, jag rapade jäst i flera timmar och en hel del fisar blev det också ;P A kom hem från Kina i lördags, jag fick rissprit (apäckligt säger jag som inte ens vågat provat) och ett fint glasarmband med tecken på som betydde långt liv, kan behövas om man ska dricka den där spriten...

Det har varit skola alla dagar den här veckan. Grupparbetet måste bli klart. Igår var vi och intervjuade en soc-tant. Det var läskigt att vara på soc. Den första vi såg i receptionen var en kvinna med långt och slitet, blekt hår med en 25 cm lång utväxt som såg allmänt trött ut... Jag undrar om det kommer vara jag om 10-15 år..? På soc fick jag lära mig att den största "grupp" som söker socialbidrag just nu är 80-talister. Sen sade hon att om man är en mamma och ett barn som går på soc så är det knapert, men om man har många barn så har man det bra... Jag vet inte jag.

Under veckan har jag spännt upp massa, eller fem stycken är mer korrekt, tavlor. Nu är de också upphängda på sin plats i utställningslokalen. Genom mitt jobb så har jag ju fått gå målarkurser, vi är ett helt gäng assistenter som gått den där kursen och nu har vi utställning ihop med våran brukare. Innan har jag inte tyckt att det spelat någon roll, men nu känns det kul att visa upp sina bilder. Det blev så fint i lokalen också. Vi fick ihop alla målningar på ett snyggt sätt trots att vi har så olika stil allihopa.

Förresten, jag gav inte upp på brödbaket. Jag slängde den första jästiga limpan. Efter det har jag bakat både solrosbullar och flerkornsbullar. Jättemycket billigare. Det är tröttsamt att lägga ner nästan 30 spänn på en limpa som inte är svår att göra och det tar inte speciellt mycket tid, man måste vara hemma den tiden i o  f s men man gör ju annat medan degen jäser osv. Å herre vad gott det är med nybakt bröd!

Har varit tidiga mornar för mig den här veckan. Upp innan 6 igår och innan 7 idag. Bussen till Norrtälje tar tid...

Igår var längsta dagen på länge. Var som sagt uppe innan 6 och kom till skolan vid 9. Tillbaka i Uppsala igen vid 17. Handlade och snabbade mig hem, kom väl hem vid 17.45 Då hade jag en kvart på mig innan jag var tvungen att sticka till mitt jobb. Hann precis laga mat innan jag skulle till jobbet. På jobbet var det fullt upp. Har ju inte varit där sen någon gång i mitten på juli så det var mycket som hade hänt som jag var tvungen att sätta mig in i. Åt väl runt 21... Väl hemma i "erkan" runt 23.30 så fanns det inte en parkering. Står parkad halvvägs till flogsta. Så jag hade väl en km att gå hem efter att jag parkerat bilen.

Kom i säng 00.30 och sen upp kl 7. Bråda dagar. Idag är jag ledig och jag kom hem tidigare från skolan så nu kan jag ta det lilla lugna. Ska kanske attendera på en fest. Får se om jag orkar. Ska yoga också. Det hann jag ju verkligen inte igår och det har jag inte det minsta dåligt samvete för.

Nu var det väldigt längesedan jag yogade men i dag var jag i studion och yogade ihop med en grupp som ska vara i nivå med vad jag var för 6 månader sen. Men det kändes snarare som att de var 6 månader före. Jag blev dock inte så svettig som jag kunde bli förra terminen och det tyder väl på att vi inte gjorde lika många övningar och inte lika snabbt. Men det räckte gott och väl. Jag höll fasen på att svimma av utmattning. 

Vissa saker har dock hållt i sig, helt stel är jag inte. Jag kunde sitta i full lotus och jag nådde tårna och golvet när jag skulle. Men det är kondisen. Och jag orkar inte hålla ut andetagen. Nu måste jag yoga varje dag tills nästa vecka så jag är ikapp min grupp. Och det tänker jag fanken göra också.

Något jag inte fattar är hur en del personer inte verkar svettas? Hur kan de inte svettas? Mina kläder blir dyngsura rakt igenom och håret är blött som efter en dusch. Mattan man håller sig på blir hal för det bara droppar och droppar. Och det börjar på en gång, hinner knappt komma igenom en solhälsning förrän det börjar droppa från nästippen.

Just det. Glömde ju det värsta med datorbutiken. När jag hade fått snabbkursen och vi diskuterat huruvida hp skulle gå med på att laga moderkortet så säger datasnubben som inte är från holland: Vet du vart vi hittat den här killen då? (syftar ju självklart på holländaren) Nej säger jag. "Jo, jag hittade honom på world of war craft". Jag gav ifrån mig en jättesuck - hur ska man tackla det här liksom? Data killen fortsätter "Ja så det är inte bara negativt med onlinespel, det finns mycket positivt också, som den här snubben". Tack och adjö.

Idag började jag dagen med att åka till Norrtälje. Där går jag i skolan nu. Jag går ju då alltså en modifierad distanskurs och ska bli socionom. Modifierad distanskurs innebär att föreläsningarna hålls i Gävle men sänds ut som teleföreläsningar till olika orter i Sverige. Jag måste åka till Norrtälje för att se dessa föreläsningar. Det är viktigt att träffa sina klasskamrater så fast de kan spela in föreläsningarna och streama dem så att man kan titta på sin dator hemma - så gör de inte det.

Men det är trevligt att träffa folk och vi är tre från Uppsala som sitter och åker till Norrtälje. De hade frågat om vi inte kunde få åka till Gävle istället på föreläsningarna - det är ju skönare att åka tåg för man kan plugga och stryka under i sina böcker, det går fortare dessutom. Men nej, vi måste träffa _våra_ klasskamrater - inte andras klasskamrater. Så det blir till att skumpa buss i 1,5h. Men jag har inga problem att läsa på bussen, men det är svårare med understrykningen. Försökte idag, det såg ut som jag hade utövat ett lögndetektortest i boken efter det.

Åter till telebildföreläsningen. Man sitter i en sal, utan lärare och blir filmad samtidigt som man tittar på en duk där föreläsaren är i en liten ruta i hörnet och resten av bilden är t ex en powerpoint-presentation. Om föreläsaren inte har något att visa blir det värsta stoooora bilden med föreläsarens ansikte som tittar på en. Om man vill fråga något så viftar man på handen som vanligt för föreläsaren ser alla klassrum runt om i landet på sin dator. När han ser det så säger han kanske "Nu är det någon som vill fråga något från Hudiksvallsgruppen" så får den ta en mick och ställa sin fråga. Då blir det så att hela den personen dyker upp i bild. Och om den personen glömmer stänga av sin mick så är den i bild hela tiden. Jag ställde inga frågor... fast det dök inte upp några heller.

På torsdag ska vi ha Ted Goldberg. Ska bli riktigt intressant.

Jag är utled.

Kom hem från grekland. Är stressad över studierna och eftersom att jag inte har någon dator så kan jag inte kolla upp något. Går i alla fall igenom alla papper de skickat hem till mig. Om och om igen. Det är ju svårt att förstå när de skriver om saker som är på internet och man själv inte kan gå in och kolla och förstå.

Nu minns jag inte om jag skrivit om min senaste datorfadäs. Hämtade ju hem den innan jag åkte till Grekland och nya nätkabeln blev sönderbränd igen. Så det sista jag får göra innan jag åker till Grekland är att lämna in den. Datakillen kommer fram till att det nog är en lös mojäng där inne som de ska fixa fast och att jag nog kan få tillbaka min dator när jag kommer hem. Jahaja - de hade alltså inte ens öppnat och tittat där inne trots att jag varit där en miljon ggr med den. Och de hade dessutom lovat vid tidigare inlämning att de skulle kolla så att det inte var moderkortet.

Aja. Inga datakillar ringer mig så jag ringer dem. Får snacka med han som har öppnat datorn och han har konstaterat att det är moderkortshelvetet som gått sönder. Moderkortet är liksom det värsta som kan gå sönder. Det kostar 5000 eller nått att byta. De måste skicka iväg datorn till tillverkarna och det ska ta två till tre veckor för mig att få reda på vad deras felsökning på hp har lett till. Sen om jag vill att de ska laga så tar det ytterligare veckor. I detta läge håller jag på att kollapsa av stress. Jag ska göra MarsvinsMagazinet nu. Jag går en distanskurs som vi använder oss jättemycket av internet på. Det här går inte. Men datorn går inte heller.

Jag åker till datoraffären för att skriva på ett avtal att jag förbinder mig att betala felsökningen på 350 kr som hp ska göra. Väl i datoraffären framme vid disken så får jag prata med en kille från Holland. Jag var så trött och lessen på allt och samtidigt så måste man vara stark och stå på sig för nu har de verkligen varit oproffsiga. Men det är svårt att göra det på engelska i detta tillstånd. Skäll och gnäll borde de få! Men holländaren hade ju i o f s inte gjort ngt, han var ny, förstod inte vad det stod i deras loggar osv. Jag körde helt enkelt på stilen "jag är så ledsen jag orkar inte mer" och han blev väldigt förstående. Men han förstod inte vad han skulle göra.

En annan snubbe ryckte in. Men vi tar allt på engelska för att holländaren ska förstå vad som händer och lära sig hur man gör. Suck, man vill ju liksom bara få allt överstökat och åka hem och dra ngt gammalt över sig. Men ja, nu fick jag en snabbkurs i hur deras datasystem fungerar, hur det går till när man skriver ut det och det papperet osv. Ska ta med det i CVn sen. Synd att jag inte bad om ett intyg. Skrev på det där papperet om att jag lovar att betala 350 spänn och påpekade samtidigt att jag tidigare köpt en sladd för 690 spänn som jag egentligen inte behövt eftersom att det inte var sladden det var fel på. Till svar får jag att "Det ska vi tänka på". De skulle också göra allt vad de kunde för att hp skulle byta moderkortet utan att jag skulle behöva betala det fast garantin har gått ut. Jag undrade hur de skulle lyckas med det men "hp brukar inte vara omöjliga. Vi har haft mycket svårare fall".

Nu har jag i a f fått låna en skruttig dator så jag åtminståne kan kolla min mail men typ inget annat. Jag tänker mycket onda tankar just nu.