Så här ser jag ut när jag ser nu för tiden.

Tydligen ser jag farligt akademisk och business ut.

Men gör jag verkligen det?

Igår gick jag upp i ottan för att åka till Gävle och ha mina första föreläsningar i juridik. Jag och mina uppsalakursare tog älskade bil dit. Nu är bilen riktigt snäll och vill åka och starta nämligen. Hade bilen varit en människa skulle jag ställa diagnosen "väldiga hormonsvängningar". De första föreläsningarna var en översikt av alla rubriker som någonsin kan komma upp i den här kursen tror jag. Kändes verkligen meninslöst eftersom att rubriker inte säger så mycket om man inte får veta ngt om det som ska vara under dem. Rubrikerna kan vi läsa själva, och läsa kan jag göra riktigt bra nu. På eftermiddagen var det personrätt och det var väldigt bra.

Tillbaka i Uppsala så gick jag och hämtade mina brillor. Så nu ska jag se riktigt bra och ska kunna läsa. Och jag märker klar skillnad men känner mig lite som när man hade skyddsglasögon i kemin i högstadiet. Jag tog dem på mig direkt och har knatat omkring på Uppsala gator och torg med dem. Sen har jag också arbetat och kört bil i dem. Det är vimmelkantigt kan jag säga. Lustiga huset liksom. Golv och väggar buktar. Allt ser större och brantare ut. Svårt att gå i trappor. Sen känns golvet högre eller hur jag ska förklara. Det känns liksom som att man antingen är ihoptryckt, att man helt plötsligt är kort - för golvet är liksom så nära. Sen måste man spegla sig hela tiden så fort chansen ges eftersom att man måste lära sig hur man ser ut och försöka övertala sig själv att man är minst lika fin fast man är 5000 spänn fattigare.