Nu är det härligt härligt. Igår när jag och Cec pluggade så låg vi ute på gräset typ hela dagen. Det var stekande sol och härlig stämning med fullt av flitiga studenter som utförde sina studier utomhus. När det är så här så spelar liksom ingenting någon roll, hur det kommer gå på tentan är en struntsak, hur jag ska lyckas bära in en spånbal från bilen som står jättelångt hemmifrån är en struntsak osv - allt känns lätt och det enda som betyder något är att det är härligt. Och jag har introt till den här låten i huvudet hela tiden:

Marsvinet Äileene är inte riktigt pigg än. Men hon äter och knatar runt. Snart borde det vända tycker jag.

Själv har jag nackspärr och jag slår vad om att det är den där *svärord* lagboken. Inte kunde jag nöja mig med den lilla gröna lagboken som kanske väger 1kg. Nä. Jag köpte den röda jag som väger minst det dubbla - säkert mer.

Ikväll blir det kalas. Jag har ingen aning om vad jag ska ta på mig. Brukar inte bry mig i vanliga fall men nu är det lite ståhej så då måste man nog vara lite genomtänkt. Men det genomtänkta kommer nog i a f fallera med min oranga kalluffs. Den råkade bli orange i tisdags. Tokigt.  

Berättade ju för ett tag sedan att jag köpt tre möss. Tre honor. Haha. Nej. En är en hanne... Betyder det här att jag kommer ha 30 möss om två veckor? Vilken klassisker alltså! :P

Provade att gå och lägga  mig tidigt igår. 22.28 lade jag huvudet på kudden och hade garanterat somnat innan 23 - hade fått ett sms vid den tiden som jag inte märkte så då måste jag ha sovit. Att somna innan 23 resulterade i att jag vaknade 05.16

Jag hade en fantastiskt härlig dröm igår natt. Jag och min granne GJ och hennes son for över till Finland för att resa omkring på olika utställningar, inte marsvinsutställningar då utan konstutställningar. När vi kom till Finland så träffade vi en av hennes konstnärskollegor, en mycket gammal gråhårig kvinna med långt hår och skarpt avklippt lugg. Vi fyra åkte omkring i en skruttig bil och tog oss till ett stort evenemang med massa olika utställningar med stora skulpturer, vanliga tavlor, performance osv. Det var som ett stort tivoli där man kunde göra massor. GJ med son försvann iväg på något och jag och den gråhåriga kvinnan satte oss och käkade pannkakor vid ett träbord och diskuterade konst. Hon berättade hur hennes tavlor uppstod och fiskade upp en penna ur fickan och skissade upp rena fina linjer på servetten; Det var precis så här jag gjorde när jag skissade fram hattifnattarna, sa hon på finlandsvenska. Jag blev alldeles varm i kroppen för det var ju supermysigt att sitta med Tove Jansson en solig sommardag på denna tillställning, diskutera konst och ta del av hur hennes konstnärsskap fungerar. Jag frågade henne om hennes morföräldrars hus på Blidö, om det gick att åka dit och hon sade att det kunde vi göra. Hoh! Och sen säger jag; Du, jag var på en visning av dina verk på Bror Hjorts hus i Uppsala och hon som hade visningen sade att du var död?  Tove svarar: Ja, kanske en del av mig är det. 

När man har en prickig och en randig strumpa på sig - då är det tvättdags. Har spenderat alla eftermiddagens timmar i tvättstugan. Först blev jag väldigt förskräckt för det stod en stor vit låda till torkskåp på mangelns plats! Klump i halsen och kniv i hjärtat - DE KAN VÄL INTE HA ERSATT MANGELN MED ETT TORKSKÅP?!?!?! Men ne. Den stod bara runt hörnet.

Jag inspekterade torkskåpet och dess instruktionslapp. Man skulle inte dubbelhänga tvätt, nehej jaha ok. Jackor ska vändas efter halva torktiden, jaja okej. Torkskåpet är datorstyt, om man öppnar torkskåpet och hänger in ny tvätt så ska man stänga av det och sätta på det igen. Det här kändes som en glad överaskning för för några veckor sedan bytte de ut blåsaggregatet i torkrummet till något nytt som också blåser men som inte alls fungerar som det tidigare. Det tidigare blåsaggregatet blåste varmt och tvätten blev torr. Det nya liksom blåser kallt, på intruktionslappen står det att det ska vara så för att det avfuktar tvätten. Det står också att det ska torka lika bra men att det är bättre för miljön, energisnålt osv. Men eftersom att det inte torkar tvätten särskilt (idag tyckte jag den kändes våtare än när jag hängde in den, och ja jag kör med extra centifugering 5 min för att den ska vara så torr som möjligt går) så kan det ju inte heller vara bra för miljön - för någon form av energi går väl åt för att det står och blåser och surrar men tvätten blir inte torr. Det är liksom två minus... 

Men det här nya datorstyrda torkskåpet gav mig hopp om torr tvätt. In med blöt tvätt och slå på. 95 minuter skulle det ta och under en del av denna tid stod jag och manglade lakan och hann fundera en hel del som t ex: Jaha, vet torkskåpet att det tar 95 minuter att torka den här tvätten? Tänk ett intelligent torkskåp som med hjälp av en liten dator kanske mäter fuktigheten i skåpet? Kan den känna av att på våning 2 är det inte torrt än och bara blåsa varmluft där? Det här skåpet skulle, enligt instruktionerna,  också vara ett bra miljöval. När 95 minuter hade gått öppnade jag skåpet. Tog ut ett par träningsbrallor: Torra! Yay! Bra! Nästa täningsbrallor: Torra! Yay! Bra! Men sen var inte ett enda par plagg till torrt... Så det här kändes inte heller som ett bra val av torkskåp, tvätten blir inte torr och det kan därför inte vara ett bra miljöval heller. 

Idag har jag alltså slösat riktigt ordentligt på energi. Har haft både torkskåpet och torkrummet på i typ 2 h och till ingen nytta. Hade kunnat hängt tvätten direkt uppe i lägenheten där den i alla fall hänger nu. Den enda maskinen som är till någon torknytta i tvättstugan är torktummlaren som av färgval och design ser ut att vara från 1972 då huset byggdes eller nått.  

Jag har sett två H E L A filmer den här helgen. Ja, hela filmer. Jag höll mig vaken genom dem båda. Den första handlade om en filmkamera som hittats i central park. En lite annorlunda film. Man fick alltså se filmen som var i kameran och läskiga saker hade hänt ett gäng kompisar... Det var kärlek, bråk, skräck och action. Cloverfield hette den då. Och jag vill inte säga så mycket mer för det känns som att man avslöjar för mycket. Men det är en film som går att set i alla fall.

I söndags såg jag Flyga drake på bio. Ojojoj. Skönt att se en film som verkligen griper tag i en. Det är ju inte många filmer nu för tiden som lägger tung fokus på story-linen (öh jag vet inte om jag är rätt person att uttala mig om detta eftersom att jag oftast somnar ifrån filmerna - men det beror ju på att de är dåliga... vilket gör att jag undviker att se filmer som jag inte redan har sett och vet är bra men jag ser faktiskt lite film ibland som är nyproducerad men jag blir väldigt väldigt sällan imponerad). Men den här filmen, som bygger på en bok om något missat det, handlar om två pojkar i afghanistan och deras uppväxt, om någon missat det. Se! 

Så här ser jag ut när jag ser nu för tiden.

Tydligen ser jag farligt akademisk och business ut.

Men gör jag verkligen det?

Igår gick jag upp i ottan för att åka till Gävle och ha mina första föreläsningar i juridik. Jag och mina uppsalakursare tog älskade bil dit. Nu är bilen riktigt snäll och vill åka och starta nämligen. Hade bilen varit en människa skulle jag ställa diagnosen "väldiga hormonsvängningar". De första föreläsningarna var en översikt av alla rubriker som någonsin kan komma upp i den här kursen tror jag. Kändes verkligen meninslöst eftersom att rubriker inte säger så mycket om man inte får veta ngt om det som ska vara under dem. Rubrikerna kan vi läsa själva, och läsa kan jag göra riktigt bra nu. På eftermiddagen var det personrätt och det var väldigt bra.

Tillbaka i Uppsala så gick jag och hämtade mina brillor. Så nu ska jag se riktigt bra och ska kunna läsa. Och jag märker klar skillnad men känner mig lite som när man hade skyddsglasögon i kemin i högstadiet. Jag tog dem på mig direkt och har knatat omkring på Uppsala gator och torg med dem. Sen har jag också arbetat och kört bil i dem. Det är vimmelkantigt kan jag säga. Lustiga huset liksom. Golv och väggar buktar. Allt ser större och brantare ut. Svårt att gå i trappor. Sen känns golvet högre eller hur jag ska förklara. Det känns liksom som att man antingen är ihoptryckt, att man helt plötsligt är kort - för golvet är liksom så nära. Sen måste man spegla sig hela tiden så fort chansen ges eftersom att man måste lära sig hur man ser ut och försöka övertala sig själv att man är minst lika fin fast man är 5000 spänn fattigare.