Igår när jag skulle mata marsvinen ser jag att en av marsvinsungarna är alldeles blodig över hela kroppen. Stirrade stort in i buren, tänkte att nu har ngn av de vuxna varit riktigt dum. Har varit med om en hanne som försökte börja äta på marsvinsbarnen när de var små nämligen. Sen ser jag en till blodig kulting. Tar ut de blodiga ungarna och kommer fram till att de inte har några sår, blodet måste alltså komma från någon annan. Tar då ut mamman... uuuuuuh :(

Hennes spenar är alldeles sönderdiade. Hon har inget skinn kvar på dem och det rinner blod från dem. Jag tog och lindade in henne i en handduk och satte mig och tvättade spenarna. De har liksom ingen hud kvar... Jag tänkte igenom vad jag hade för alternativ. Ta bort henne från ungarna var min första instinkt. För mig är det viktigast att mamman mår bra. Sen kom jag på att jag kunde sätta plåster över spenarna så att ungarna inte skulle kunna komma åt dem. 

Plåsterna fungerade inte alls. Hon försökte direkt kraffsa av sig dem vilket resulterade att baktassarna blv fastklistrade i plåsterna och hon hade grymma problem att ta sig fram. Av med plåsterna som på en kort stund blivit nerblodade. Hon fick därefter hoppa in till en annan bur med en av ungarna. Tänkte att det nog inte är bra att ta bort henne helt från ungarna och om hon bara har en unge att ta hand om så får spenarna antagligen vila lite.

När mamman försvann så började de direkt söka sig till den andra maten. Mumsade morötter, havre och hö. Så det verkade som att det var frid och fröjd. Men imorse vaknade jag av vilda skrik. Som brandalarmsljudet de kan göra fast mycket värre. Som den värsta väckarklocka. Det är en av ungarna som står och ropar, efter mamma förstår jag. Det gick att vara utan henne en hel natt men sen blev de oroliga. Ungarna har inte varit ensamma utan gått med de vuxna marsvin som gått i buren hela tiden. Tog fram mamman ur den andra buren och satte in henne till dem igen. Spenarna hade läkt under natten.

Det var ingen tvekan om att ungarna saknat sin mor. De sökte genast trygghet hos henne. Jag tänkte låta henne gå där ett par timmar och sen får hon flytta till den andra buren och ta en paus ett tag. Vill inte att hennes spenar ska gå helt förlorade. En hona jag hade med fem ungar för ett par år sedan blev ju av med sina spenar... Det var inte alls roligt. Men den här kullen är ännu värre, har aldrig haft en kull som diat så mycket som de i denna kull gör. Tror att det är bra att mamman försvinner under ett par timmar så att de inte är så fokuserade på henne. Läste en studie om detta för ett par år sedan också, att marsvinsungar som lämnas av sin mamma i perioder skall bli mer självständiga. Och nu har jag anledning att kolla om studien stämmer i detta fall. Tror att ungarna är hemskt osjälvständiga eftersom att de är på mamman så mycket. 

Appropå att para. Are, en av sverigest finaste skinnypojkar, verkar vara väldigt trög i barnagörandet. Men det kan vara jag som är för otålig också. Han har gått med Äileene Supermarsvin så länge så att jag tycker det verkligen borde ha tagit. Har kännt ngt som skulle kunna vara början på ett foster... Men det kan lika gärna vara blindtarmen också (som är väldigt stor på marsvin). Det har jag lyckats ta fel på förut så nu särar jag inte på paren förrän fostren växt till sig ordentligt. Are har gått med två andra honor tidigare och då blev det inget, så därför är jag lite nojig.

Det är riktigt roligt med marsvinen nu. Har massa planer och förhoppningar inför framtiden. Längtar till nästa vår då jag kan börja skrida till verket. Det kommer både bli en del utställande och en del avlande. Det är skönt att skynda långsamt, speciellt när man letar avelsdjur. Nu känner jag att jag till våren kommer ha en ordentlig grund till en bra linje som jag verkligen vill testa och se vad den ger. Men det är bara att väntaväntaväntavänta vilket är jobbigt för jag är så nyyyyyfiiiiiiiken.   

Nu har Ådd äntligen fått ett hem där han ska få en marsvinskompis. Hoppas nu allt går bra. Och isch vilket tomrum han lämnade efter sig. Stallets största pussgurka kan inte försvinna obemärkt. Men det är så skönt ändå eftersom att jag vet att han kommer få det bättre och verkligen vara den kelgris han är :)

Åke ska få flytta ihop med kanin-Cliff. Det är Ådds bror som också behöver ett nytt hem med marsvinskompis. Hoppas det dyker upp någon köpare. Det  är så ledsamt att ha ensamma hannar. Har funderat på att kastrera honom så att han kan gå med honor. Jag har ingen erfarenhet av kastrerade marsvinshannar. Antar att de parar honorna i a f..?

Krullan, min skinnyavelshona, har tills idag gått och varit groteskt stor pga barn i magen. Idag släppte hon ut sina små. Fem stycken 100-grammare, tre pink eyed white (som kan bli himalaya), en dark eyed golden/white och en lilac/golden/white. Det ser ut som fyra hannar och möjligtvis en hona. Flera av dem har riktigt fin typ men de är något överbehårade, inga katastroffall dock. Är väldigt nöjd med ögonens placering som är något lägre än vad de brukar vara. Allt som är av hankön kommer bli till salu, har redan hannar så det räcker.

Så då är det namn på A som gäller, kom gärna med namntips. Har tänkt att en ska få heta Agent Provocateur men sen står det helt stilla. Jag har ju haft massa idéer men de är huxflux helt borta.

När man har ett sovrum fullt med marsvin så får man en hel del kommentarer. Min framtida inneboende sade "Vad häftigt!" - en trevlig kommentar som får mig på fall ;)

Hade två vänner här på visit för någon vecka sedan. Vi har kännt varandra länge men jag har aldrig invigt dem i marsvineriet jag håller på med. Nu fick de sig i alla fall en genomgång var på den ena säger "Den där ser ut som en elefantskit". Det är nog den absolut konstigaste kommentaren jag någonsin fått, även om jag är luttrad efter 5 år som uppfödare så tappade jag hakan lite. Men kommentaren var ju så lustig så det gick inte att undvika skratt även om jag blev rätt mållös. Kan tilläggas att han pekade på en högdräktig skinnyhona som förvisso är lite brun på baken men inte är hon blaffig som en elefantskit heller.

Min kursare, som förövrigt inte säger marsvin utan "marsesvin" tycker att marsvin i allmänhet är äckliga. Igår satt vi och pluggade på Karin Boye och då visade jag honom min hemsida. När han då fick se att det inte var vilka marsvin som helst jag hade utan att de dessutom är nakna så fick han spunk! Högt rakt ut: Fy faaaan vad äckliga! Jag bara skrattar eller ler när han håller på och lika så igår varpå han säger till mig efter sitt utbrott: Jag tycker om dig Johanna, du blir inte arg på mig fast jag tycker dina marsvin är äckliga. 

Jag har inte varit i bråk på stan och jag har inte försökt att jonglera med vassa knivar. Det här gick till så här: såret fick jag när jag skulle lukta i marsvinstransporten om den var i behov av rengöring. När man är en sån här rutinerad marsvinstransportör som jag är ;) så har man en speciell sorts transport, inte vanliga som finns i djuraffären som man har till katter och kaniner och annat som går att böka in. Marsvinstransporterna jag använder är en alliminiumlåda med flera fack i - man kan ha många marsvin i en förpackning liksom. Öppningen till varje fack består av plastflärpar. Och nu förstår väl alla hur en rutinerad marsvinstransportör transporterar sina marsvin... eh. I alla fall. Jag lyfte upp en plastflärp och skulle sticka in huvudet för att lukta och då skrapade plastflärpskanten upp min fejja. Tycker att det ser väldigt hip-hop ut. Det är bara guldtanden som saknas (mamma?!).

Ja Ida jag kommer på söndag :D Har icke glömt.

På söndag är det dags för marsvinsutställning. Och jag är ju en sån där som alltid glömmer bort att anmäla, betala osv så det brukar inte bli så mkt utställningar för min del för jag är en S L A R V A ! Eller bara en väldigt tankspridd person med goda intentioner.

Det var längesen igen nu. Har bara ett marsvin att ställa ut - Mästersson :) Han är inte så hiskeligt tjusig som sin far Mäster men i a f. Ska bli kul att ställa ut. Skönt att ha skinny också. Bara bada av på lördag, ingen trimning eller kammning.

Jag kommer att ha med mig två utomordentligt trevliga pojkar till salu. Magpiehanarna Ådd och Åke (magpie är en teckningsvariant, de är rutiga i svart och vitt med mixade fält enkelt förklarat). De är hur mysiga som helst, kjeliga killar som hänger över burkanten. De bor tyvärr i varsin bur hemma hos mig för att jag inte har något sällskap som passar. De tycker det är urtråkigt och vill komma till ett hem där de kan få en liten marsvinskompis att gulla och passa upp på. Hoppas verkligen att de kan få nya bra hem. Kika på killarna här: [ÅKE] [ÅDD]

Sen så tror jag att sötisen skinny-Are ska få komma hem igen, han har varit hos Ida och försökt föröka sig men det har nog inte gåttit så bra. Men här hemma finns en snäll dam som väntar på honom. Från Ida kommer också mina resterande hoyor som florerat hos henne ett tag.

Nu sitter jag mitt i natten och försöker komma på hur jag ska hitta något om alkoholmissbruk och alkoholvård i något annat land än Sverige. Det går inte alls särskilt bra. Tips mottages tacksamt. Blev väldigt intresserad av japan. Men hittade inte så särskilt mycket fakta som var på förståeligt språk. Nu ska jag checka in finlands svar på folkhäsoinstitutet och se om de gjort några intressanta publikationer. Men jag ville ju hellre japan... Hittade bloggar dock med fina bilder på japansk öl. Superkitschiga flaskor. *vill ha*

Under dagens pysslande med marsvinen så upptäckte jag två bitsår på Mästers son Mästersson. Blev lite förvånad för Mäster har alltid varit så snäll. Satte tillbaka Mästersson och höll dem över uppsikt och det tog inte lång tid innan Mäster blev arg, helt utan synlig anledning. Mästersson gick bara fram till Mäster och då rök Mäster på honom. Så kan de inte ha det, Mäster är uppenbarligen gammal och trött och orkar inte ha en liten slyngel hängande efter sig. Han vill mest bara sova.

Mästersson däremot, han vill ha hopp och lek. Han har fått en ny kompis idag; magpiehannen Ådd. Ådd är ett marsvin i särklass. Hur social som helst, lekfull och modig. Ådd och Mästersson fick träffas på köksgolvet och vara ute och leka i ett par timmar innan jag satte in dem i en och samma bur. De verkade gilla det, sprang runt som sjutton, åt morötter och banan (Ådd var modig och bet mig i stortån när jag stod och fixade vid köksbänken) och bajsade överallt.

Mästersson visade sig underlägsen från början och Ådd tog komandot. Så fort Ådd skuttade iväg skuttade Mästersson efter. Rådisarna som bor i köket var mycket nyfikna till en början - marsvinen var nyfikna på rådisarna också och ställde sig upp och lutade mot buren. Men råttorna hälsade lite väl hårdhänt så grisarna struntade i råttorna efter det.

Nu ligger Ådd och Mästersson i sin nystädade bur. Mästersson fick ta huset och Ådd lade sig utanför. Snällt av Ådd som älskar sitt krypin. Pojkarna var helt slut och lade sig att sussa nästan på en gång.

Men jag är orolig för Mäster. Han har kanske inte så mycket kvar nu. Han ser verkligen ut som en gammal gubbe. Skrynklig och magen är liksom hängig. Han äter bra men är väldigt trött av sig. På måndag får jag hem en ny hona som jag tänkte sätta med Mäster. Får se om han blir glad och lite piggare då.