Ah, ligger och vaknar upp efter en fruktansvärd huvudvärksattack. Nästan migrän. Har varit en lång dag idag och påvägen hem från Karin Boye kändes det som om huvudet skulle sprängas. Har legat i soffan med huvudet under en filt, för att slippa allt tv-flimmer men jag ville i a f höra vad som hände, och sippat vatten. Efter någon timme under filten så gjorde det så ont så det gick inte att vara tyst utan det blev ett förskräckligt jämmer. Då fick även en huvudvärkstablett hoppa ner i magen. Nu har det äntligen släppt och jag är helt omtöcknad. Jag hade ont från axlarna ända upp i huvudknoppen och när huvudvärken släppte så släppte det från knoppen och sen sakta neråt. Det kändes liksom som att det gjorde ont i blodådrorna..?

Gick upp 06.08 efter en snoozning och 8 minuters långt resonemang med mig själv. Ska jag gå upp och träna eller ej? var den stora frågan. Jag piggnade under min diskussion med mig själv och då var det ju onödigt att ligga kvar liksom. 9 var jag hemma igen och åt frulle efter ett inte så härligt yogapass. Är så svag och konstig och spänd i höger sida. Men jag stod på huvudet riktigt riktigt bra idag. Jag blir mycket stadigare.

Cec och jag åkte sen runt i volvon på loppisar som man annars aldrig åker till, Emmaus i Gryttby t ex. Där köpte jag en scarf för 15 kr. Men inget bord till vardagsrummet. På röda korsets loppis i boländerna köpte jag en liten väska som såg ut som ett gammalt juicepaket för 5 kr. Men inget bord till vardagsrummet. Gjorde alltså av med 20 spänn idag. Sen var det Karin Boye och psykologihistoria resten av dagen. Tydligen så har man alltid velat få ordning och reda på människan, man har visst alltid velat veta varför vi är som vi är och vad det är som skiljer oss åt.

129-199 e. Kr, under antiken alltså, hade Hippokrates (t.h) och Galenos (t. v - opedagogisk som jag är) teorier kring att allt handlade om balansen mellan kroppens fyra basala kroppsvätskor: blod, slem, gul galla och svart galla. Vid obalans i dessa vätskor uppstår, för den specifika obalansen, ett visst temperament. Att sortera in människor i grupper har ju också alltid varit poppis och Hippokrates och Gelenos ansåg att följande personlighetstyper finns bland oss människor:

-Sangviniker: en person med sensibelt temperament, med snabb men grund reaktion.

-Flegmatiker: en person med långsam och grund reaktion, trög och liknöjd

-Melankoliker: en person med mycket känsligt temperament, med långsam och djup reaktion. En melankoliker kan även vara en person som lider av melankoli.

-Koleriker: en person med aktivt temperament och med snabb och djup reaktion. De har stark vilja och stor uthållighet.

Det var inte längesen kopplingen mellan kroppsform och karaktär helt avfärdades inom psykologin som vetenskap. Långt in på 1900-talet höll vi på med dessa lustigheter. På 1700-talet utvecklade läkaren från Österrike Franz Jonseph Gall en ”fantastiskt behändig metodik” för att fastställa personlighetsdiagnos.

Frenologin kallas denna fantastiska metodik som, ni kan se på bilden, går ut på att känna igenom hela huvudet efter utbuktningar i skallbenet. Hjärnans högre mentala funktioner (tankar, motiv och känslor) var lokaliserade i skallbenet. En välutvecklad egenskap tog större plats och därför genererade i en utbuktning i huvudet – eftersom att hjärnan just där var lite större. Man trodde alltså att skallbenet anpassade sig efter hjärnan... Frenologerna fick alltid bekräftelse på detta också – vilket måste varit väldigt tillfredställande :)

På 1800-talet började det dock utvecklas teorier som inte var riktigt lika rockenroll som frenologernas teorier... Man började mäta saker i labb och ville hitta en objektiv sanning. Psykologen Wilhelm Wundt var den som tog psykologin in i den moderna vetenskapen och den experimentella psykologin blev definierad som empirisk vetenskap. Wundt ville kartlägga, klassificiera och bedöma sinnesområdets kvallité och intensitet. Han försökte undersöka medvetandets innehåll genom att utsätta försökspersoner för olika stimuli. Försökspersonerna var utbildade i själviaktagandets konst, för att kunna rapportera sina psykologiska upplevelser, vackert!

På slutet av 1800-talet ritade Hermann Ebbinghaus glömskekurvor och Alfred Binet och Théodore Simon skapade det första användbara intelligenstestet. I början på 1900-talet utvecklades gestaltpsykologin. Gestaltpsykologerna försökte se människan mer som en helhet än vad man tidigare gjort – som min bok säger: melodin består inte bara av enskilda toner, det är en helhet och helheten är någonting mer än de enskilda delarna. Gestaltpsykologi verkar handla om att vi lägger ihop saker – ett par neutrala ögon + en glad mun = glad människa (eller vad det nu är som ler...).

Behaviorismen som också är någon tidig 1900-tals teori och som används än idag, som bland annat har påverkat dagens kognitiva beteendeterapi, är också lite tokig. Man menar i princip att människan består av inputs och outputs. Vi responderar på det som vi möter. Människan har inget som skulle kunna förknippas med upplevelser, medvetande eller tänkande. Vi bara reagerar på inputs och responderar med en output. Kända killar som hör hit:

John B Watson och Albert: John är behavioristen och utsätter Albert 11 månader för lite forskning. Albert får se en vit mus och John ser till att ett hemskt ljud uppstår. Nästa gång Albert ser en vit mus så blir han rädder, trots att inte ljudet uppstår. John har här alltså visat att man kan lära sig att bli rädd, man responderar på en input. Sen blev Albert rädd för vita kaniner. John har nu visat att man kan generalisera rädslan. 

Ivan Papalov – den hundtokige ryssen! En annan kändis som sysslade med klassisk betingning. Neutralt stimulus + reflexionellt reaktionellt stimulus = klassisk betingning. Det är kanske lättare att förstå om man säger så här. Tänk dig att du är en hund. Du hör ett ljud som inte betyder något för dig. Inget händer. Du ser mat – du börjar dreggla. Ljudet är ett neutralt stimuli. Maten är ett reflexionellt reaktionellt stimuli (orsakar dreggel). Du hör ljudet och sen får du mat. Efter ett par dagar kommer du börja dreggla när du hör ljudet eftersom att du har kopplat ihop ljudet med maten. Det är klassisk betingning. Nu kan vi också notera att man börjat med djurförsök inom psykologin.

Efter det här skulle vi, om jag hade orkat, kommit in på den kognitiva revolutionen,  utvecklingspsykologi och psykoanalys. Men nej. Nu räcker det verkligen.