Vaknade i morse och kände mig fruktansvärt bakis. Hemskt. Men det berodde ju inte på alkohol. Satt ju på KB igår och då äter man inte så bra, nog för att det är gott och lyx med dipper hit och dit men det är ju ingen riktig mat. Efter KB gick jag på yoga och efter det petade jag inte i mig varken mat eller vatten. Man blir liksom inte hungrig efter yogan och av någon anledning kände jag mig inte törstig igår heller - trots enorma svättmängder. Allt jag drack igår var en kopp te, kanske en kaffe och 3 dl loka. Det är inte mycket om man svettas litervis.

Uttorkad och trött trodde jag ju såklart att jag var sjuk. Men den sjukdomen var ju lättbotad med typ 1 liter vatten. Då var jag iform för systembesök, kårleggsfixning och KB. Efter en dag, återigen utan mat - men väldigt goda avocadoknäckemackor - så är jag helt slut och hemma. När jag står och tänker att jag borde göra mat men beslutar mig för att inte göra det för jag är för trött. Sätter på tevatten och precis när jag hällt upp det så hör jag Dolly Partons sköna stämma - I will always love you som ringsignal då'rå. Det är en vän som ringer och frågar om jag vill äta sushi. Förklarar mitt ämliga läge och att jag minsann inte tänker förflytta mig någonstans varpå älskade vän erbjuder sig att fixa allt. Lycka! Gudars skymmning vilken tur jag har! Nu behöver jag bara sitta och vänta på älskade vän och energin. Sen kan jag ta tag i allt fix inför morgondagen. Yeah!