Har ägnat mig åt att piffa upp bloggen med lite nya länkar. En länk till världens bästa klubb: Kubb Sunkit! Där har jag varit alldeles för sällan. Men ack vad kul det är när man är där. De spelar bara sunkadelik - dvs udda och bortglömd populärmusik. En länk till serietecknaren som växte upp i Sala: David Nessles blogg. Där finns bland annat mycket att läsa om landskapsvapen. Länkarna hittar ni där på sidan ni vet. 

Jag har fått en hudsjukdom med det tjusiga namnet medaljongsjukan. Det var väldigt obehagligt när jag upptäckte det men jag är så nöjd med att jag endå fått hudsjukdomen med det kitschigaste namnet :D

För två veckor sedan så fick jag en röd oval torr fläck på ryggen, 2 cm stor cirkus. I torsdags kom jag hem sent efter att ha jobbat. Hoppade direkt i säng och lade mig för att orka upp i tid inför fredagens kurs jag skulle på. Ligger i sängen och läser om ringorm på marsvin. Det är min stora skräck, peppar peppar. Jag är rädd för att jag typ tar livet av mig om jag får in det. Då måste man typ sanera sig själv, sanera hela rummet, sängen får jag väl kasta och för att inte tala om att hålla på att bada alla djuren.... Det räcker ju inte att göra det här en gång heller utan är ju en väldigt lång procedur som innebär saneringar om och om igen. Jag är inte riktigt gjord för sånt känner jag. 

Jag slutar läsa om ringorm och slår på en tv-serie som jag använder som sömnmedel. Precis när jag kommit in i första avslappningsstadiet när man liksom är halvvaken fast ändå sover lite så känner jag hur en klåda sprider sig över min kropp, speciellt på magen. När jag känner på magen så har jag flera torra fläckar som kliar. Jag rusade ut i badrummet för att kolla - och på bara de få sekunderna det tar för mig att ta sig dit så har det blivit värre. Det bara kommer små fläckar på min kropp. Det var superläskigt - nästan så att jag kunde se hur de bildades.

Tillbaka till datorn, jag är helt uppskruvad av min kropps reaktioner och ringormen i bakhuvudet. Gooooooglagoooooogla hudsjukdomar. Det är inte ringorm. Tack, tack. Det är inte bältros. Tack igen. Skabb?! Kan det vara skabb? Ett av de vanligaste ställen man kan få skabb på är magen, runt naveln. Ok, det låter lite likt men bilderna stämmer inte alls med hur det ser ut på mig. Pust! Men det kliar och kliar och jag blir tokig, jag mår väldigt psykiskt dåligt när det kliar. Jag hatar det verkligen och det går inte att fly ifrån.

Hittar på något sätt fram till den här medaljongsjukan och symptomen stämmer precis. Det ska börja med en eller två medlajonger som ska vara runt 2cm, efter två veckor kommer det flera väldigt snabbt, då ska ursprungsmedaljongerna minst dubblat i storlek - de andra medaljongerna är små och går som band i "hudens stretchrikningt". Ut på toa igen och kolla ryggfläcken - jahapp: Den är 5cm i diameter nu och medaljongerna går från ryggen i ett band ut på magen. Det är tydligen min huds strechriktning. Igår när jag kollade så hade jag även fått medaljonger uppåt och neråt från ursprungsmedaljongen. 

Det finns inget man kan göra. Vad denna sjukdom beror på vet man inte. Det är ofarligt så det bedrivs ingen forskning på det, men man tror att det kanske kan bero på ett virus. Det ska hålla i sig i 6 veckor. Det är ovanligt att få medaljonger i ansiktet (man kan ju hoppas).  

Jag ser lite skum ut på överkroppen nu men jag är i a f glad att inte hela sängen var full med loppor, skabb eller ringorm. Sen får jag bara försöka låta bli att klia. Fokusera på det fina i kråksången, att jag har en sjukdom med så tjusigt namn :D 

Gävle Högskola har anammat bolognaskalan - alltså den betygsskala som används ute i Europa. Bästa betyget är A, sämst är F. F är egentligen inte ett betyg utan betyder underkänd. Man kan få Fx - vilket betyder att man kan få E. Om man tittar på universitet runt om i Europa så är E godkänt med klara brister.

Eftersom att det är lite svårt att anamma ett nytt betygssystem så har man kommit fram till en process som ska hjälpa lärarna att använda bolognaskalan.  Så här har det sett ut på socionomprogrammet:

Vi gör tre arbeten per kurs varav ett är ett grupparbete. På arbeterna kan man få ig, g, vg och mvg. Varför man lagt in dessa gamla betyg är för mig oförståeligt - mvg har väl aldrig existerat på denna nivå? Aja, för ett g får man 1p, för ett vg 2p och ett mvg 3p. När alla arbeten är klara lägger läraren ihop den totala summan av vad man presterat. 

8-9 poäng ger ett A
6-7 poäng ger ett B
5 poäng ger ett C
4 poäng ger ett D
3 poäng ger ett E

 Gör man tre godkända arbeten har man 3p vilket innebär att man får betyget E. Tittar man ut i europa så är E "A performance that meets the minimum criteria, but no more. The candidate demonstrates a very limited degree of judgement and independent thinking" (Från Norges universitets betygskriterium).

 Får man två vg och ett g hamnar man på C. En definition av C är "Good. A good performance in most areas. The candidate demonstrates a reasonable degree of judgement and independent thinking in the most important areas." Två vg och ett g borde i min värld betyda att man är mer vg än g och då borde man väl få ett B? Definitionen av B kan vara "Very good
A very good performance. The candidate demonstrates sound judgement and a very good degree of independent thinking." (också från Norge). 

Jag förstår faktiskt inte hur de har tänkt när de översatte betygsskalan på detta vis. För det första så är det en väldig omväg att först sätta g/vg/mvg för att sedan räkna poäng och sen sätta bokstäver. Skalan fungerar inte heller. Ett Godkänt arbete på högskole/universitets nivå kan hålla en väldigt hög akademisk nivå och behöver inte vara dåligt - varför ska man då hamna på E som slutbetyg för att G bara ger 1p? E ges knappt i Europa vad jag förstått. Tre godkända arbeten borde leda till ett C. C är det mittersta betyget i bolognaskalan, ungefär som en 3:a efter det gamla betygssystemet som jag hade på högstadiet.  

Alla mina vänner som varit utomlands och pluggat har hamnat på A, B eller C. D & E används knappt, jämförbart med 2 & 1. I Sverige har vi dessutom prestationsbaserade betyg - vilket inte gäller för ECT (heter det väl?) där det är ett i förväg bestämt antal i klassen som får A, B, C osv. Har man tur så hamnar man i en klass där den akademiska nivån är låg så är det lättare att få ett A - detta ska ju inte direkt kunna ske i Sverige.

Vi har ju typ världens äldsta universitet i Sverige. Har vi liksom inte haft tid på oss att utarbeta ett bättre betygssystem? Antingen är man godkänd eller så är man inte det. Punkt, punkt, punkt. Det är ju ett jättebra system! Inga betygssystem är rättvisa men jag tycker att det ska vara så få skaldelningar som möjligt. Antingen så vet man så mycket man behöver eller så gör man det icke.

Och att vi skulle vara jämförbara med europeiska studenter, pyttsan. Vad jag har hört av mina cosmopolitiska vänner så är det galet mycket fusk ute i världens hörn, tentor skrivs utan tentavakter där alla studenter pratar med varandra tex. 

 I våran klass har vi klagat helt otroligt på det här. Och till nästa kurs innebär 3 G ett C osv - mer som i övriga Europa. Nu känner vi att vi fått någorlunda ordning på det här systemet på vårat program, men hur ser det ut för de andra på Gävle Högskola och de få högskolor/universitet i Sverige som anammat detta? För våran del hade de ansvariga personerna inte satt sig in i detta betygssystem tillräckligt, skyllde på tidsbrist. Det tog inte en timme ens att googla fram information om hur de europeiska universiteten använder betygsskalan... Suck.   

I lördags var jag på fest med temat "Röda mattan". Man skulle tänka oskarsgalaglamour. Själv var jag fab i en orange 60-talsklänning med guldknappar. Men bäst var An som kom som Shrek, Ull var Fiona men henne fick jag ingen bild på (ursäkta min dåliga mobilkamera men det är den jag får leva med nu när den andra inte är riktigt sammarbetsvillig). An gjorde hela festen. På bilden har Shrek lånat James Deans (som också var där) brillor... Det var en rätt trevlig fest men det var inte så många som verkligen lyckats med att dressa upp så de skulle ha passat på röda mattan - men jag hade kanske förväntat mig förmycket.

Nu har jag hört det ryktats om att min dator ska vara hel. Inte för att datoraffären har ringt mig men min klasskamrat datear en i affären så hon kollade med honom... Ska hämta den i morgon och sätta fart med MarsvinsMagazinet.

Har varit på föreläsning mellan 9-16 idag. Först introduktion, gäsp. Sen problemformulering, inte mycket nytt under solen för min del. Sist enkätmetodik med Verner und Verner. En tysk Verner och en Verner från något annat land. De pratade ganska mycket i skägget men så mycket förstod jag att de var R I K T I G A enkätnördar. Det verkar vara det bästa de visste :) Två kursare lyckades somna under deras föreläsning - samtidigt och de satt bredvid varandra, såg väldigt lustigt ut. Skulle precis ta kort på dem så sätter sig den ena upp så då struntade jag i kortet. En sovande person är inte alls lika rolig som två.

Själv sov jag på tåget hem. Vaknade vid Skutskär hemska ställe. Vem vill bo där? Det luktar så illa från pappersbruket så att det skulle kunna väcka upp en död. Men det var lätt att somna om. I Uppsala fick vi vänta i 20 minuter för att det hade hänt en, som de så fint kallar det, "personolycka". Ush. Sen fick jag höra av en kompis att det skett en annan tåg-happening idag. En kvinna hade hoppat på tåget i farten och åkt med på ett trappsteg ända till Knivsta, en tågresa på 10 minuter. Men i Knivsta fick hon hoppa av och tågpersonalen var chockad.

Det blev en riktigt trevlig kväll igår. Hamnade på ög och stämningen var riktigt trevlig. Alla var glada ihågen och jag socialiserade med ett par nya bekantskaper. Kvällen avslutades på Råsa Pantern med en grymt god sallad som har räckt till två mål även idag :) Gillar inte Råsa Pantern egentligen, de sponsar studentföreningen Heimdal som är ruskigt högervriden och läskig, men man har inte så många alternativ mitt i natten.

Idag har jag och Tov varit fab. Vi gick till musikens hus och skulle kika på utsikten över stan. Vi hade inga förväntningar. Upp för "röda mattan" - en sjukt lång röd rulltrappa (inte så lång som den ner till kungsträdgårdens t-banestation dock men nästan). Och vi träffas av en magnifik utsikt över Uppsalas gator. Dessutom assnygga stolar, som vi undersökte och provade väl och Tov var bra sugen på att smussla med sig en hem (en plan hon efter våran noggranna undersökning gav upp ;)), man kunde sitta i och kika.

Allt var helt fantastiskt kom vi fram till - det är ofta så när jag och Tov umgås, vi använder oss av väldigt mycket positiva adjektiv - snyggt och genomtänkt inuti, snygga ljusdekorationer och stackars städerskor som måste gå och putsa på allt glas som är överallt, vi råkade göra lite fläckar när vi stod och kikade igenom det sotade glaset in till stora salen - förlåt! Efter att fått svindel många gånger om åkte vi ner till fiket/restaurangen.

 Jag tog en kopp te och en morotskaka, Tov tog buffé. Hon råkade fråga "Vad kostar frukosten?", de svarade snällt 70:- trots att klockan var 13.30 :D  De har utställningen Gud har 99 namn där nu, den gick vi också igenom. Under hela vistelsen lös solen härligt igenom panoramafönsterna. Schysst, schysst!  Alla var där, arbetare, kulturkoftor, trendtyper, överklassare, skruttgubbar och gummor, pappor och mammor osv. Schysst hak att sitta på när man vill glo på folk.

Har varit fruktansvärt upptagen med mitt individuella arbete B. Men nu är det klart efter tidiga mornar och sena kvällar på Karin Boye. Pust och stön.  Sen har jag beställt alla böcker till nästa kurs. Lyckades få ihop alla men det är krav på endel så jag får dem inte med detsamma. Men det gör detsamma... ;P Jag vill inte läsa något nu i a f.

I onsdags så tillät jag mig att gå på vad jag trodde skulle bli en konsert med Mapei på musikens hus här i Uppsala. Det var inte mycket av konsert. Det var mest Mapei och en blå homosexuell kanin i skyhöga platåskor som snackade knasiga saker. Kaninen pratade om att han hade svamp mellan skinkorna osv. Jätteknasig men väldigt underhållande också. Kaninen traskade omkring i publiken och min vän And blev påhoppad vilket han inte uppskattade. And blundade och tog ett djupt andetag när kaninen babblade med honom. Sen skrattade kaninen och gick därifrån. Kommer inte ihåg så mkt av vad showen handlade om, den var mest helt freakad. 

Nu är det fredagkväll och jag vet inte riktigt vad den kommer att erbjuda. Ska träffa Tov i a f och sen styr vi upp något. På söndag ska jag ha massa folk hit. Människor som behöver någonstans och bo och som skickat trevliga mail till mig. En veterinär och en husdjuragronom bland annat.  

Efter arbete och plugg var jag med Tov och Fri på modevisning. Uppsalas två vintage butiker hade vintagemodevisning på Grand. Någon grunka här och där kändes väl lite lockande men jag satt mest och tänkte på att flera av modellerna gick omkring i för stora / för små skor och att de inte kunde gå. Vissa av skorna hade sulor som inte satt fast ordentligt. Noppriga strumpbyxor - jag tror inte strumpbyxorna var vintage dock, de var nog bara så att de inte hade kostat på dem nya och fräscha. Konferancierens ben skakade ngt enormt.

Alltså, jag satt längst fram och man sitter ju liksom under modellerna för de går ju uppe på cat walken så jag såg skorna väldigt bra. Allt annat såg jag väldigt dåligt. Vissa av kläderna var trasiga noterade jag dock. Det var inget som tog mig med storm och fick mig att ramla av stolen vilket kändes trist, först tänkte man "Ah vilka tokiga kombinationer" men sen tänkte man att de hade tänkt "Ok modellen, vilken storlek har du? Ok, men då har vi de här kläderna i din storlek", alltså det verkade inte finnas någon tanke bakom stylingen utan de fick bara ta det som fanns typ. En del snygga 40-tals dräkter var det dock. På det stora hela kändes det mesta pinsamt. 

Väckarklockan fick ringa kanske 25 ggr i morse. Hade dock sovit väldigt gott hela natten och vaknade 6.19 och trodde att jag försovit mig, brukar i vanliga fall vakna vid 4-5 snåret och bara kolla klockan. Men en omsomning resulterade nog i att det var ännu svårare att gå upp 20 minuter senare. Klockan fick ringa om och om igen tills klockan var halv åtta. Då gick jag upp och duschade och kädade på mig och hann gå och lägga mig en sväng igen innan jag gick till bussen 8. Frukost åt jag på jobbet.

Efter jobbet gick jag till Karin Boye bibblan. Jag och Cec pluggade ihop ett par timmar. Biblotikarien i beige fick vårat förakt att växa. Cec hade varit där hela dagen och hon ska låna några böcker av denna dam men hon hade glömt sitt lånekort och frågade om hon fick låna på legget. Nej det gick inte. När den beiga försvinner så går Cec fram till bibliotikarien i svart, frågar om hon får låna på legget; "Ja men det går bra, på det här biblioteket är vi inte omöjliga" säger den svarta. Cec upptäcker då att hon inte har något leg men det gick bra att låna böcker på icakortet också - inget är omöjligt för bibliotikarien i svart!  Sen är det min tur...

Jag får den beiga. Jag får inte låna för jag har ju inte heller mitt lånekort med mig. Slarvigt kan man kanske tycka men jag trodde inte att Carolina Rediviva lånekortet skulle fungera på Karin Boye biblioteket. "Men kan jag inte låna på legget?" undrar jag men det får jag ju så klart inte. "Men är det inte så att om ni knappar in mitt personnummer så ser ni att jag har ett giltigt lånekort?" fortsätter jag. "Jo det kan vi men vi får inte låna ut på det sättet, det är en regel att man ska ha kortet med sig". 

Jag och Cec sitter och funderar över den här regeln. Hur gör man då om man faktiskt inte har något kort? Hur får man då ett nytt kort? Mot bibliotikarien i beige igen för att konfrontera "Om det är så att man har förlorat sitt kort och behöver låna, hur gör man då?". Hon svara något i stil med att hon då behöver se ens leg för att kontrollera att man har ett lånekort och sen får man ett nytt lånekort, men detta kostar 25 kronor. Vi konstaterar näsvist att "Då kan man alltså säga att det kostar 25 kronor att låna på sin legitimation". 

Nu har jag i alla fall hittat en bok, kanske 15 cm hög och 10 bred på 71 sidor som innehåller allt jag behöver till mitt arbete. Coolt. Som en pixie-bok för högskolestuderande. Jag har fått första responsen på mitt individuella arbete B där jag bland annat skrev om alkoholism i Japan. Eller det gjorde jag inte alls för jag hittade ju ingen fakta. Det fick jag lite pisk av min handledare för och han tyckte att det borde ju visst finnas. Idag hittade jag en bok som handlade om alkohol som socialt problem i olika länder, Ryssland, Peru, Skottland, Frankrike och ta mig tusan Japan. Jag sätter mig genast och läser och redan i första stycket står det att det här kapitlet inte kommer behandla alkohol som socialt problem eftersom att det inte finns särskilt mycket offentliga fakta. Ha och oj! Tycker att det är konstigt men fasen jag hade rätt.