Appropå att para. Are, en av sverigest finaste skinnypojkar, verkar vara väldigt trög i barnagörandet. Men det kan vara jag som är för otålig också. Han har gått med Äileene Supermarsvin så länge så att jag tycker det verkligen borde ha tagit. Har kännt ngt som skulle kunna vara början på ett foster... Men det kan lika gärna vara blindtarmen också (som är väldigt stor på marsvin). Det har jag lyckats ta fel på förut så nu särar jag inte på paren förrän fostren växt till sig ordentligt. Are har gått med två andra honor tidigare och då blev det inget, så därför är jag lite nojig.

Det är riktigt roligt med marsvinen nu. Har massa planer och förhoppningar inför framtiden. Längtar till nästa vår då jag kan börja skrida till verket. Det kommer både bli en del utställande och en del avlande. Det är skönt att skynda långsamt, speciellt när man letar avelsdjur. Nu känner jag att jag till våren kommer ha en ordentlig grund till en bra linje som jag verkligen vill testa och se vad den ger. Men det är bara att väntaväntaväntavänta vilket är jobbigt för jag är så nyyyyyfiiiiiiiken.