Det här hände för ett tag sedan. Jag går igenom händelseförloppet noga:

Johanna går ut i köket och hämtar ateraljer för att kunna äta extra prima jordgubbskräm med mjölk: dvs 1 stk matsked, 1 stk tetra mjölk och 1 stk tetra kräm samt 1 stk tallrik. Alla dessa ateraljer ställs på köksbordet och förberedelserna startar. Tallriken fylls och Johanna börjar äta.

Tallriken är efter en stund tom. Det var gott, tänkte Johanna. Jag ska nog ta en tallrik till.

Tar tre steg, eller kanske fem, ut i köket för att hämta krämen och mjölken ur kylen(!) för att fylla på min tallrik som jag lämnar kvar på bordet. Kommer fram till kylen, öppnar och tänker förskräckt: Va?! Var är krämen?! Var är mjölken?! Men jag vet att jag har kräm och mjölk. Står och finkammar varje hylla för att hitta mina ingridienser till en krämtallrik.

Efter ett och ett halvt varv i kylen så kommer jag på att, nej men just det står ju på bordet. Stänger kylskåpsdörren och vänder mig om för att ta tallriken som jag ställt på bänken bakom mig(!). Lika förskräckt igen; Va?! Var tusan har tallriken tagit vägen?! Jag tog ju med mig den hit för att fylla på den?! 

Får liksom känslana av att det spökar här. Och det gör det. I mitt huvud. Jag har fått ett litet mått på hur kort mitt närminne är.  Absolut inte längre än en minut. Flera gånger idag har jag ställt mig upp för att sedan direkt sätta mig ner för jag vet inte varför jag ställde mig upp. 

Om man tror att man har spöken hemma som flyttar på saker, och om man har rest sig upp och satt sig ner många gånger utan att veta varför - om man inte minns tt man har utfört dessa handlingar eller om man tror att man inte utför dessa handlingar men ändå har spöken hemma så kan det vara bäst att fråga någon som är ärlig och som man umgås mycket med om man har gjort saker som verkat förvirrat; svarar den ja - då kan man andas ut för då är det bara extremt dåligt närminne som spökar. Jag har fortfarande lite närminne kvar så jag minns i a f att jag satt innan jag ställde mig upp. *puh*