Det sägs att en riktig yogi kan bli över 100 år och idag förstod jag vad som menas med det. Idag är blev jag 100 år äldre. Jag kommer alltså snart att dö. Nej bevaremejväl inte riktigt så hoppas jag verkligen inte. Men det är faktiskt så det känns. Har stått på huvudet så länge så att huvudet håller på att ramla av vilket resulterar i en überstel nacke, jag kan knappt röra mig, eller göra vanliga saker. Jag har kapitulerat och nu lagt mig raklång i sängen. Vet att det inte är bra men det är den enda ställning jag hittat då jag inte känner nacken. Jag går upp 05.30 imorgon för att köra ett pass till. Det tror jag är det enda sättet att bli av med den här åldersökningen. Ush för att vara gammal och stel.

Klasskompis: Jag tänkte på den där 'Identity in talk'...

Johanna: Ah, vaddå? Är det en film eller?

Klasskompis: Eh, nej. Det är den boken vi ska göra grupparbete om...

Johanna:... 

Ja som ni vet så har agerar jag soldatmamma åt lilla marsvinsknyttet Basta! 5 dagar gammal. Vistas ju mest i hemmets "lugna" vrå och mycket talböcker går det åt under dessa matningssessioner. Nu är det dags för den här:

Jag har nu börjat sätta in små skålar, hm läs barnmatslock (har mycket sånt här hemma eftersom att jag utfodrar råttorna med barnmat då de ska ha en annan kost än vad jag vill peta i mig), med egenmixad morotspuré och broccolipuré i Bastas! bur. Hon äter! Det är perfekt med lock eftersom att det inte är några höga kanter. Are är också förtjust i puréerna men idag har Basta! fakiskt fått ha dem för sig själv. Det är väldigt skönt att se att hon på eget initiativ söker sig till maten.

Ja här kommer en rapport om hur det går för mitt lilla knytte som föddes i helgen. Hon lever men mamman klarade sig inte. Hon fick ut två döda bebisar till som var dubbelt så stora som knyttet. Men hon hade minst två kvar i magen som inte gick att få ut. Hon blödde dessutom enormt mycket och fick helt klart ketos.

Den här veckan hade inte särskilt mycket planering så jag beslutade mig att försöka handmata knyttet. Går det så går det. Jag har lyckats förut och det skulle vara intressant att se om det gick igen. Fullt medveten om alla risker som handmatning kan innebära så satte jag igång. Jag har haft Wi boendes här de första dagarna så vi kunde dela på arbetet. Mata varannan timme dygnet runt kan göra vem som helst sinnesjuk. Matningen gick förvånansvärt bra och då känns det rätt ok att fortsätta. Rätt snabbt lärde hon sig att äta mjölkersättning uppblandat med kli, morots- och broccolipuré från en sked vilket är det hon får mest av mig nu. Tycker inte om att ge välling i spruta för det är så lätt att de får in förmycket mjölkersättning i munnen och då rinner det ner i lungorna - inte bra.

Hon äter som en häst just nu. Äh, nu tar jag i men ni fattar :) Men jag hinner inte med någonting av mitt övriga liv. Här gäller det att planera in i minsta detalj. Hon får äta så länge hon behagar från skeden, senast satt jag mellan 22-23.15 och hon mumsade hela tiden. Vet inte hur många teskedar hon åt av blandningen men det blev flera stycken. Från början fick man i henne högst 1 ml, men nu går käkarna i ett. Det bästa hon vet är när hon hittar en liten morotsbit som hon kan tugga i sig. Morotsbitar äter hon även i buren. Duktig flicka. Basta! heter hon, egentligen ska det vara ett spanskt Basta! men jag vet inte hur man gör upp-och-ned-vända utropstecken på datorn.

Så ja ni förstår. Jag matar marsvin i en timme, försöker göra ngt annat i två timmar, mata marsvin i en timme, gör något annat i två timmar. Två timmar är jättekort tid, man hinner knappt nått. Ca 8h per dygn går ju åt till marsvinsmatning om jag räknar rätt nu. Jag har ju som sagt fått hjälp av Wi i några dagar men nu har han åkt hem och jag ska sköta det här själv är det tänkt. Målet med morgondagen är att lära Basta! äta mer självständigt i buren. Jag har lite idéer vi får se vilken lösning som blir bäst.

Det här med värmen har ju varit ett stort problem. En liten nakenfis på mindre än 100 gram klara sig inte länge utan värme. Ingen av mina honor ville ta sig an henne - de var mer skräckslagna. Så Basta! har fått flytta in till pappa Are och storebror Avoine. Avoine tyckte att hon var läskig från början men Are pysslade med henne på direkten, började tvätta och buffa. Nu gör de det båda två. Så, nej jag är väl inte helt singelmorsa.. Har ju hjälp av två skendräktiga marsvinshannar också :) Och utan dem, ingen Basta! De ligger tillsammans alla tre och kurar i huset mest hela dagarna. Riktigt söta.

Så jag fortsätter med det här ett tag till, antar att jag kommer se senast nästa vecka åt vilket håll det barkar...

Eter morgonmatningen i morse så åkte jag ner på stan och körde ett yogapass i a f. Lyckades slå upp hälen så det började blöda en skvätt. Fick plåster men de satt ju inte fast i den där svetten. Hård sport man håller på med ;)

Nu är det dags för kvällsmatning då. God Natt på er alla!