En psykisk spärr släppte ju i veckan och jag ringde verkstaden. Bilen är hos doktorn nu. Det var jättesvårt att hitta dit - värsta bilkomplexet Uppsala Motor är då. Men ja, nu har dem den och de har ringt mig 3 ggr idag; rapporterat läget en gång då de samtidigt frågade om de fick ha bilen tills imorgon, två samtal var bara någon som bläddrade i papper. När jag lämnat in nyckeln och bildoktorn stod och läste i papperna så suckade han och sade väsande: Jaaa, det här kan ju dra iväg... Då knyckte jag till lite och vips så fick jag nackspärr. Från en spärr till en annan liksom...

Förstår mig inte på dessa spärrar. Vissa miljöer och personer har jag väldigt svårt för innan jag provat. Lantmännens personal var jag väldigt rädd för innan jag handlat där, speciellt de på lagret. Sen var det bilprovningen, det kändes superläskigt men pappa intygade att det var som att gå till tandläkaren, och det var ju inte alls farligt där (det är jobbiggare hos tandläkaren). Brädgårdar och dataaffärer är jobbigt också. Jag vet förlite om sakerna och så får jag för mig att människorna som vistas där har en helt annan kultur än mig själv och att de liksom kommer tycka att jag är tafflig. Och då kan jag tendera till att bli lite tafflig också och det är jättejobbigt för det vill man ju verkligen inte vara. Man vill ju vara tuff och cool och klara allt ;) 

Imorgon ska mina ögon provas för 250 spänn. Vi får se om de behöver en uppfräschning iform av glasögon. Behöver jag glasögon måste jag nog gå till psykolog också. Min beslutsångest kan verkligen driva mig i fördärvet för pettitesser. Jag vet precis vad som kommer hända: Jag kommer att springa runt i stans alla bågeaffärer och be om tusentalsprovex samtidigt som jag kommer kolla gammla bågar på ebay och tradera. Efter att beslutsklumpen fått växa till sig i några dagar kommer jag börja hyperventilera så fort jag ser en ynka monokel... Lever man ett så stillsamt och lugnt liv som jag så måste man ju skapa sig lite dramatik i vardagen.